Räddningsplanka med smak av Grekland

Vi har grekerna att tacka för mycket. Pytagoras sats, olympiska spelen, demokrati – och fetaost. Denna magiska ost är grekernas svar på dunderhonung och konsumeras dagligdags. Faktum är att Grekland vinner ostätarligan, de sätter i sig 70 kilo om året, till och med mer än fransmännen.

Man kan ju bara hoppas på att någon driftig människa ska uppfinna en duglig svensk variant så vi slipper importeländet, men den inhemska produktionen av get- och fårmjölk räcker väl helt enkelt inte till. För äkta fetaost får nämligen endast tillverkas av just får- och/eller getmjölk. Aldrig komjölk, vilket många falsarier använder sig av, till exempel de danska varianterna. Själva namnet är dock ursprungsskyddat, så är du ute efter riktig feta bör du undvika andra namnkonstellationer, typ ”salladsost” och liknande.

Sedan ett par år tillbaka (det går långsamt i min ålder) försöker jag lära mig grekiska, ett äventyr i sig, vilket gör mig ständigt sugen på grekisk mat. Som feta. Jag har alltid feta i kylskåpet. Alltid. Då vet jag att det finns ett kulinariskt halmstrå att ta till när allt annat är slut. Praktiskt är också att i oöppnad förpackning håller osten betydligt längre än man kan tro, så det är värt att passa på när det är extrapris.

Under ett besök i Aten föll jag pladask för rätten bougiourdo, och jag har längtat efter den sedan dess. När en finsk matbloggare gjorde om den till en pastarätt för något år sedan blev den så kallade Tiktok-pastan så poppis på sociala medier att fetaosten lär ha tagit helt slut i Finland, och sedan dess lagas den världen över.

För fetaost har den förmågan. En inbyggd älskvärdsfaktor som är svår att värja sig mot. När syrligt möter sälta i ljuv förening. Fett gott, helt enkelt.