Grönkålens tid är nu

När jag var liten avskydde jag julmat. På riktigt hatade den. Slutade till och med äta i ett par veckor. Hemsk unge. Ända tills min faster gifte sig med en hallänning och långkålen kom in i mitt liv. Äntligen något för mig.

Sedan den dagen har jag dyrkat grönkål på längden och tvären, i alla tänkbara former.

Till saken hör att jag heller inte var så förtjust i kött. Och det är där just grönkål fyller sin mest mystiska och fascinerande funktion. Det är liksom något köttigt med smaken, utan att grönkål är det minsta besläktat med några som helst animalier. Vilket borde göra det till alla köttälskares favoritgrönsak såväl som vegetarianens bästa vän. Skönare textur än spenat, fylligare smak än broccoli, mer aromatisk än mangold.

Frodig, grön, krusig och vacker ståtar den lyckligtvis numera i grönsaksdisken året om. Och grönkålen är inte bara grann att titta på, den innehåller även massor av livsviktiga nyttigheter såsom fibrer, C-vitamin, A-vitamin, kalcium och järn.

Miljövänlig är den också, den behöver inte flygas in från andra sidan jordklotet, kan odlas på friland och klarar både minusgrader och frost. Det sägs till och med att den blir mildare, sötare och godare om den får sig en köldknäpp eller två.

Grönkål är precis vad vi behöver så här års – en grymt god grönsak som förmår pigga upp oss rent kroppsligt och dessutom sätta lite färg på tillvaron när rotfrukterna börjar kännas som gårdagens nyheter.

Lägg den i pajen, fräs den med rester, mixa till en soppa, toppa en pizza, rosta till nyttiga chips. Grönkål är en fantastiskt användbar och mångsidig grönsak som dessutom håller ett bra tag i kylen, till skillnad från mycket annat bladgrönt. (TT)