Helena Elm: Är det så himla farligt med julmys i november?
Sociala medier började fyllas av julstämning redan i början av november i år, och det har till och med myntats ett nytt ord för detta smygjulmysande som drar igång redan i november – novent.
Och kanske är det för att hösten har varit extra grå i år, som vi vill sätta igång så tidigt? Regnet har duggat från en stålgrå himmel hela november. De bruna, blöta löven har envist klistrat sig fast mot asfalten och de där brandgula och sprakande röda höstfärgerna kom liksom av sig i år och uteblev. Kanske att det är därför som längtan efter tända ljus och julstjärnor som lyser upp mörkret har varit extra stor i år? Jag tror det. Det, i kombination med handeln och massmedia, som varje år smyger igång lite tidigare än året innan.
Men är det så himla farligt då? Vissa skulle hellre äta upp sina egna strumpor än att tända julstjärnan i fönstret före första advent, medan andra vill dra ut på adventsmyset till max och få ut så mycket som möjligt av det. Jag tycker om att hålla på traditionerna, men det är ju samtidigt också den där tiden innan jul som är den allra bästa. När julafton väl kommer står mig lussekatterna och ädelosten på pepparkakor upp i halsen. (Självförvållat, men dock.) Men under hela december månad njuter jag av att varje kväll efter att barnen somnat titta på julfilmer och tv-serier i soffan med maken och hunden, dricka en kopp glögg och äta en lussekatt och en pepparkaka var. Nåde det barn i huset som vaknar i sin krubba då.
Och jag själv då? Jag brukar lyckas hålla mig med att tända mina stjärnor och ljusstakar till kvällen före första advent. Men ifall någon frågar hur många lussekatter eller pepparkakor jag ätit under november, är jag klädsamt tyst.
