”Vi som arbetat tillsammans med Åke under ett par decennier saknar en fin och pålitlig medarbetare och en stöttande vän”

Åke Sjölund har under åren hedrats med flera priser: Kalmar kommuns kulturpris 1981, Kalmar läns landstings kulturpris 1983 och Studieförbundet vuxenskolans kulturpris 2009. Hans porträtt har målats av konstnären Lotte Laserstein på hennes initiativ.

Redan på 1970-talet blev Åke anställd i Stiftelsen för långvarigt sjuka, knuten till dåvarande rehabiliterings- och långvårdskliniken i Kalmar. I stiftelsen spelade han under åtskilliga år en central roll.

Tillsammans med socioterapin på kliniken skapade han undervisningsfilmer om demens, lyftteknik och annat. Dessa såldes sedan över hela landet.

Kliniken hade ett gott rykte och redan tidigt kom grupper av japaner på studiebesök till Kalmar för att lära sig om äldrevård. De hade en växande åldrad befolkning och ville se hur vi i Sverige mästrade problemen. Åke blev deras guide här och följde också med den grupp från kliniken som blev inbjuden till Japan. Där blev han populär och han fick också ställa ut sin konst. Hans naturnära, finstämda grafik tilltalade japanerna och hans tavlor såldes snabbt där som här hemma. Han fick också uppgiften att måla en vägg i ett sjukhus i Osaka. Där utnämndes han av sina vänner till hedersjapan.

Åke var också med och ordnade de årliga utställningarna på kliniken tillsammans med Anna Maria Hoke. Han fanns överallt där det behövdes en hjälpande hand vid underhållningar och studiebesök och annat eftersom han var tekniskt kunnig. Hans kreativitet, humor och samarbetsvilja fick saker och ting att fungera. Mycket populära var också hans målarkurser för en blandning av patienter och anställda

Här vill jag Gunnar framhålla hur mycket Åke kom att betyda för strokedrabbade personer. Min gode vän Matti Häggström, under många år verksam på Barometern, fick en svår stroke i början av 2000-talet. Åke fick Matti att börja måla och detta betydde mycket för Matti i hans nya livssituation. Matti och många fler fick känna glädje och stolthet när de trots funktionshindren kunde få nytt innehåll i sina liv.

Vid sidan av sitt arbete i Stiftelsen anlitades Åke av föreningar och sammanslutningar att göra filmer. Åtskilliga finns idag kvar till glädje för många. Han var dessutom oftast representerad vid Kalmar konstmuseums utställningar kallade Sydosten.

Vi som arbetat tillsammans med Åke under ett par decennier saknar en fin och pålitlig medarbetare och en stöttande vän som såg vad som behövde göras och aldrig framhävde sig själv.

För den numera avslutade Stiftelsen för långvarigt sjuka

Gunnar Silfwersvärd och Barbro Wernersson