Till minne av Jaromir Sadek

Jaromir Sadek, före detta chef för kirurgiska kliniken vid länslasarettet i Kalmar, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 87 år. Hans närmaste är hustrun Karin och sonen Jan med familj.

Jaromir, kallad Mirek, växte upp i mellankrigstidens Prag med dess kulturella mångfald. I föräldrahemmet var musik, konstintresse och kärlek till naturen något självklart. Moderns okonventionella gästfrihet bidrog till ett livligt umgänge över flera generationer.

Mirek som målade ville bli konstnär men avråddes av en släkting med utbildning. Den tyska ockupationsmakten stängde nämligen alla tjeckiska högskolor på obestämd tid. Det var Hitlers hämnd för en fredlig demonstration hösten 1939.

Studenter och lärare tvingades nu arbeta inom industrin och liksom andra studenter som stängts av från utbildningar läste Mirek flitigt in olika ämnen på fritiden i förhoppning att efter kriget kunna tentera i rask följd.

Men inte all fritid ägnades åt studier. Mirek hade flera intressen. I många år var han en hängiven och skicklig bergsklättrare med förstbestigningar både i Böhmen och i Slovakiens Tatramassiv. Under krigets sista dagar deltog Mirek i gatustrider mot desperata tyska enheter.

Efter att koncentrationslägret Terezin befriats arbetade han dessutom med att försöka rädda svårt drabbade, inte minst tyfussjuka före detta fångar.

1948 blev ett svårt år, dels på grund av kommunistdiktaturen som bland annat tvingade nära vänner i landsflykt, dels på grund av tvillingbroderns sjukdom och död i cancer. Förlusten av den älskade brodern fick Mirek att söka sig till filosofin varvid en nära kontakt med den senare kända och orädda Charta 77-talesmannen, professor Jan Patocka, betydde mycket.

Sin mångsidiga kirurgutbildning fick Mirek i industristaden Ostrava. Han var hängiven sitt arbete och sina patienter och var mycket uppskattad både i denna stad och senare i Kalmar.

Länge funderade han på att lämna sitt hemland och när en tillfällig lättnad i reserestriktionerna möjliggjorde en gruppresa till Östberlin, tog han våren 1956, chansen och lyckades komma över till väst. Det var före muren.

I Sverige gick anpassningen snabbt och 1958 kom Mirek till Kalmar där han stannade resten av livet. Han fick både framgång och uppskattning i sitt yrke och ett lyckligt familjeliv. Men sitt ursprung glömde han inte. Före detta landsmän kunde räkna med hans stöd och sitt modersmål talade han utmärkt även sedan sjukdomen drabbat honom. Han var stolt över att sonen Jan lärt sig språket och lycklig över att på äldre dagar besöka sin barndomsstad tillsammans med familjen.

Vi minns Mirek med värme och beundran.

För ungdomsvännerna

Jelena Zetterström

Leg läkare