GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Få personer kunde bemöta människor så som Carina”

Den 18 december lämnade Carina Lodge, Urshult, oss. Allt för tidigt. Allt för snabbt. Saknaden och sorgen. Uppgivenheten och acceptansen. Ett varmt hjärta, en trogen vän och penna fattas oss. Hon blev 58 år. Carina är närmast saknad av maken Denis Lodge och barnen Rebecca med familj, Jacqueline, Gabriel samt bonusbarnen Sebastian och Lucas med familj.
Carina Lodge avled fredagen den 18 december.
Carina Lodge avled fredagen den 18 december.
Foto: Lena Ehring

På eftermiddagen den 18 december somnade Carina Lodge stilla in, utan smärta. Med lugn. Omgiven av familjen. Hon ville själv inte veta att tiden var inne. Hon ville möta vänner, barn och barnbarn, ut på havet, se blommor växa. Hon höll kontakten med arbete och vänner in i det sista. Hon bara vilade. Hon bara vilar nu. I varje ord finns hon kvar.

Carina började som skrivande journalist på Oskarshamns Nyheter under 1980-talet, gick sedan över till Smålandspostens redaktion för att sedan från slutet av 1990-talet arbeta som journalist på Blekinge Läns Tidning där hon också blev platschef på Olofströmsredaktionen.

Få personer kunde bemöta människor så som Carina. Hon hade ett sätt att aldrig tränga sig på men alltid vara ett roligt sällskap, att inte ta ett steg framåt men stå så mycket stadigare än så många av oss andra. Ett sätt att sällan framhäva sin röst men alltid ha kloka saker att säga. Att veta massor, mer än de flesta, men ha lugnet att inte debattera. Hon vågade sätta ned foten men bara när det var nödvändigt.

Det var hon som tog med nyhetschef och länschef till Holjeån för att mata ankor. För även ankor behöver smulor och även chefer behöver frisk luft och jordnära perspektiv mitt i allt prat om budget och nyhetsprioritering.

Det var hon som lugnt såg till att vi höll en rimlig och metodisk arbetsgång och hade roligt. När stora varsel på Volvo haglade, när skarpladdade skott sköts under ett rån mitt i centrum, när vi planerade sommarreportage. Hon handledde, stöttade upp, lyssnade, gav inspel, bekräftade och sa lugnt: ”Skriv det du har” och så blev det artiklar i tidningen, varje dag, varje vecka, varje år, varje decennium.

Carina lämnar efter sig en prestigelöshet, en klokskap och ett bemötande som fått oss att känna oss glada och trygga, uppskattade och delaktiga. Nu avslutas prenumerationerna på de otaliga samhällsorienterade, konst-, politik- och trädgårdsinriktade tidningar som hon grundligt läste.

Vi kommer att sakna Carinas breda och djupa allmänbildade instick, hennes värdegrund och hennes sätt att så ofta säga ja. Någon gång, längre fram, ses vi där på andra sidan och då ska vi ligga på redaktionsgolvet och göra yoga och armhävningar. Bara för att vi kan. Och för att det får oss att skratta. Så ska vi prata kärleksfull ”skit” om och med människor vi tycker om och så ska vi åka på små utflykter tillsammans. För att det är kul. Och då lever man. Så som Carina levt.

Det krampar och skakar, det river och släpper. Kaststarka vågor. Ett stilla hav. Carina finns där. Carina finns här.

Hon fattas oss.

Vid pennan: Sanna Nilsson, nära vän och tidigare BLT-medarbetare

Läs mer