”Som liten flicka kom Elpi Dahl till Sverige från finska Karelen”
Som liten flicka kom Elpi Dahl till Sverige från finska Karelen, med en namnlapp runt halsen och med lillebror Esko vid handen. Ett öde som delades av många finska barn på 1940-talet.
Elpi tog med sig den finska sisun i ryggsäcken och fann sig snart tillrätta hos en underbar familj i Örnsköldsvik. Den familjen hade en dotter i samma ålder och flickorna blev snart som två systrar. Den fina uppväxten hos familjen Hägglund bidrog kanske till att Elpi blev svensk för gott. Hon återvände till Finland en kortare tid, men saknade livet i Sverige. Systern Eila bodde i Helsingborg och lockade Elpi tillbaka till Sverige.
Efter några år i Helsingborg kom hon till Kalmar och träffade sin Valter, de gifte sig och levde ett bra liv. Makarna fick nästan 25 härliga år med gemensamma upplevelser innan Valter gick bort. Det hände i nära samband med att Elpi gick i pension.
Folkdanserna i Kalmar folkdanslag var till stor glädje genom åren. Som utbildad sömmerska skapade Elpi ofta sina egna kläder och folkdansdräkter.
Gården i Arbåga i Alsterbrotrakten fick Elpi ensam ta hand om efter Valters död. Fick hon inga vänner med sig, så åkte hon dit ensam. På vintern gjorde hon hål i isen och pilkade fisk, paddlade kanot på somrarna. Kapsejsade ibland. När det kändes ensamt och mörkt fick hon låna schäfern Arro av en arbetskamrat.
Det är inte många över 60 år som åker med sina arbetskamrater till fjällen, går i skidskola och åker slalom för första gången i livet. Endast de oräddaste – som Elpi – vågar vid denna ålder slänga sig ut i backen.
De senaste cirka sju åren när sjukdomen tog minnet alltmer, blev hon emellanåt förfärad. Men inte länge. Elpi hade ju med sig sin finska sisu, sin humor och sitt glada humör.
Det blev ensamt på slutet. Det är vi, hennes vänner, ledsna för. Coronainfluensan gjorde att ingen fick komma och fika och prata gamla minnen med Elpi.
Vi minns Elpis humor och glada humör. Tack för allt!
Lena Meurling och Britta L Johansson tillsammans med vännerna
