I nästan ett århundrade fick John-Olof Nyhammar, vår pappa, njuta av ett rikt liv. Och njöt gjorde han! Den senaste måltiden var alltid den godaste och rosorna på Revsudden blommade så fantastiskt fint.

Han var en sann föreningsmänniska. Redan som barn blev han med i scouterna, ett engagemang som varade livet ut. 1986 tilldelades han Gustaf Adolfs-märket, ”för synnerligen förtjänstfull insats inom scoutrörelsen”. Det var också här han fick smeknamnet Slampen. Som barn fick vi följa med till scoutstugan och på läger. Vi fick tidigt uppleva trashockey, berättelser från Djungelboken, livlinekastning och inte minst: lägerbål! Det var nog bland det bästa pappa visste. Ett lägerbål fullt av hejiga rop, sketcher och visor som, samtidigt med att skymningen sänkte sig och elden falnade, tonades ned och finstämt avslutade dagen.

Han var också aktiv i Nybro hembygdsförening, där han under 40 års tid var föreningens kassör. Han ledde midsommarlekarna på Qvarnaslätt. Han guidade och berättade om Nybros historia. Han var aktiv orienterare och medlem i Nybro Orienteringsklubb. Med det följde naturligtvis att ställa upp med ideellt arbete, till exempel som funktionär vid tävlingar. Hans naturintresse och ständiga behov av att vara i rörelse gjorde att han kände minsta sten och tjärgrop i Nybroskogarna. Han spred gärna sin kunskap om Nybros historia och natur. Några som fick glädje av detta under de sista åren av hans liv var den grupp stavgångare han ledde ut på nya stigar.

Pappa var en påhittig och nyfiken person men han var samtidigt ovanligt trofast och långlivad i sina engagemang och relationer. I stort sett hela sitt yrkesliv arbetade han på Ljungdahls kuvertfabrik. I november 1954 bar han mamma över tröskeln till den nybyggda villan på Blekingegatan, där mamma fortfarande bor kvar. I november 2022 skulle de alltså ha firat 68-årig bröllopsdag. Där fick han också sluta sitt liv, nära den han älskat mest av alla.

Han blev pappa till oss tre döttrar. Och sedan kom sju barnbarn. Han har lärt oss alla att livet är gott – men inte så allvarligt; att det finns kärlek, trygghet och att det mesta ordnar sig. Det är inte så hånkigt, helt enkelt!

Pappa önskade att den sång som avslutade lägerbålen skulle stå i hans dödsannons tillsammans med spårtecknet för ”Jag har gått hem”. Som lägerelden falnade fick också pappa sluta sitt liv, så älskad och saknad av oss som finns kvar.

Eva Nyhammar

Maria Nyhammar

Annika Fonseca