GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Olof, lagens omutliga långa arm, styv byling och busets fiende nummer ett”

Olof Ersgård, Malmöpåg och tidigare länspolismästare i Kalmar, gick bort i januari i en ålder av 69 år.
Olof Ersgård, Kalmar, blev 69 år.
Olof Ersgård, Kalmar, blev 69 år.
Foto: Privat

Indirekt var Olof och jag faktiskt vänner redan innan vi föddes eftersom våra fäder var skolkamrater på Latinskolan i Malmö. Olof var och förblir en omtänkt och älskad person, eftersom han själv var en så omtänksam och älskvärd person full av överraskningar:

Olof, den måttfulle och värdigt behärskade. Ändå var det han som alltid vann tvåsiffrigt då vi i skolåldern tävlade om att äta flest mackor. Och vi sköljde i lönndom ner med vuxendryck som lånades hemma i mina föräldrars förråd.

Olof, lagens omutliga långa arm, styv byling och busets fiende nummer ett. Han var min ivrige medbrottsling den där gången då vi med ungdomligt oförstånd, Klorex och socker sånär satte ett moget vetefält i brand. Ilsken bonde gav oss vad vi förtjänade.

Långt senare kunde denne Olof i rollen som länspolismästare i Kalmar strängt spänna ögonen i nya medarbetare: ”På den här myndigheten håller vi på MFF. Har du några problem med det?”

Olof, den välartade skötsamme svärmorsdrömmen. Samme Olof som på sent 1960-tal rökande diggade Jimmy Hendrix’ Foxy Lady, och som i tvivelaktigt sällskap (jag vet) groggade Nyköpings och Charlies limesoda.

Olof, timid, vänlig, lugn och fin i lynnet. Men under 1970-talet upplevde vi hur Olof, i Lugi Lions färger och med mord i blick, klev vem som helst på halsen för att fånga ett inkast. Eller med blödande öron stångades i klunga – allt i dess väg skulle krossas! Samme Olof som bara någon timme senare skojfrisk svingade bägare och skrålsjöng förbrödringsvisor tillsammans med överlevande i det lag han nyss försökt utrota.

Olof, den ansedde internationelle rådgivaren med stor trovärdighet. Är det samme person som påstod sig ha ett regelbundet intellektuellt utbyte med en kackerlacka?

Olof, renlevnadsmannen som hyllade det enkla, det spartanska i en timmerkoja i Dalsland, under toppfågeljakt i lappländsk vildmark, tillsammans med amöbor i Liberia eller med skoskav i Bosnien. Olof för vilken en mugg blåbärssoppa och en knäckemacka kunde räcka som middag. Samme Olof som i stor högtidsdräkt, med medaljer och guldkedjor, frotterade sig med societeten i större svenska städer under libationer och studentikosa upptåg? Och finsmakaren Olof som i Lunds Gastronomiska Seminarium sågs tillaga och avnjuta kräsliga rätter såsom Sole Tante Marie, som fick simma i en utsökt Chassagne Montrachet 1968 hemma i mitt korridorkök på Ulrikedal.

Olof var en levande paradox, en kringvandrande kontradiktion, en anomali från sig själv. Ett tvåbent bevis för Heisenbergs osäkerhetsprincip. Även när han var helt ensam hade han sällskap. Och kanske var det just därför alltid så kul och spännande att umgås med Olof, Olof och Olof. Man kunde ju aldrig vara riktigt säker på vem man träffade.

När jag stundligen tänker på vännen Olof fylls jag samtidigt av både sorg och glädje. Han förlorade kampen mot den förbannade cancern, men alla minnen finns kvar och de kommer hans fina familj och alla vi som kände Olof att glädjas åt så länge vi lever.

Vänner i liv och död

Torsten ”Totte” Burman

Läs mer