Minnesord över Marita Lindwall

Marita Lindwall som under många år bodde först i Berga och senare i Döderhult och tillbringade varje sommar i sitt älskade Basthult utanför Högsby har somnat in. Det efter lång kamp mot cancern och kampen för att komma tillbaka efter trafikolyckan som slog sönder familjens tillvaro. Sönerna Johan T och Sven fick ta farväl av sin mamma vid 76 års ålder.

Jo, jag visste vem Marita Lindwall var där hon stod i kön till matsalen i Ädelfors folkhögskola. Hon var ju maka till den välkände och omdebatterade paketprästen Bengt. Bengt hade nu blivit kyrkoherde i Vetlanda, Marita skulle utbilda sig till journalist. Det var där i matkön som vår livslånga vänskap började. Jag och hustrun blev nära vänner med makarna Lindwall. Nu har också Marita lämnat oss för en bättre värld.

Marita blev journalisten som till vardags berikade smålänningarna med insikter om vad som hände i Sävsjö och Vetlandabygden. Dessutom ansvarig för Vetlanda församlings Vetekornet, en församlingstidning med en layout i färg och med ekumeniska inslag som uppskattades av läsarna, dit också Kärngrupp 17 räknades, en Pingstkyrkans bibelgrupp som hon deltog i under de sista åren av sitt liv.

Marita var på besök i Armenien tillsammans med ett par av oss som redan tio år tidigare varit där för att bygga upp delar av städerna Leninakan och Goukassian som svårt drabbats av jordbävningen 1988, den 7 december kl 11.41.

Det solbelysta Ararat utanför hotellfönstret ville nog berätta för Marita att jordbävningen för tio år sedan inte varit slutet för mänskligheten. Noa som strandat med sin ark där på berget för en evighet sedan hade blivit symbolen för kommande generationers väl och ve.

Följande dag deltog Marita i de olika eventen i anledning av det tragiska 10-årsminnet av jordbävningen. På kvällen var Marita och hennes sällskap bjudna på middag av premiärministern. Det är 22 år sedan.

Bilolyckan för två år sedan förändrade allt. Cancerbehandlingen fick ta paus och alla resurser sattes in för att läka skadorna. Allt var sönderbrutet och vi befarade ett snart slut.

Mot alla odds fick Marita ytterligare ett par år. De två vännerna May och Monika hade så gott som daglig kontakt. Kanske kamraterna i Kärngrupp nr 17 också kändes som ett stöd i förtvivlans mörka stunder när frågorna trängde sig på.

Maritas lilla barnbarn Olof gick hem till barnavännen Jesus för ett år sedan. Nu möts de i Guds Paradis. Maritas söner Johan och Sven skrev i meddelandet om Maritas bortgång att Jesus är uppståndelsen och livet.

Vila i frid, Marita. Det är över nu!

Vännen Roland Nelsson