Minnesord över Dick Måård

2008 började Dick att planera för att få den gamla Hammarsmedjan i sådant skick att man skulle kunna driva hammaren och blåsmaskinen. Hammarsmedjan från tidigt 1700-tal lades ned 1914 och hade stått orörd sedan dess. Dick var nybliven pensionär och samlade kring sig några andra nyblivna pensionärer som han fick intresserade och som ville hjälpa till. Detta var början på vad som senare skulle bli Järngänget i Orrefors.

Under Dicks ledning byggde vi under perioden fram till 2014 två nya vattenhjul med axlar och ett fundament för en blåsmaskin av virke som Dick ordnat fram och som sågats till udda dimensioner för en struntsumma. Han lyckades genom detektivarbete hitta den ursprungliga blåsmaskinen på ett museum i Värmland och få hem den till Orrefors utan kostnad. Han var med och grävde fram den gamla franskugnen ur tegel- och grusgolvet, murade om delar av gnistugnen och bytte ut träbädden under hammarens städ. Dick tog också initiativet att söka, och fick också, bidrag till att bygga en helt ny vattenränna från dammen till vattenhjulen.

2014 återinvigdes Hammarsmedjan. Hammarens slag dånar åter och blåsmaskinen pustar igen efter 100 år av tystnad. Hammarsmedjans uppvaknande betyder mycket för att ingjuta hopp och stolthet i ett brukssamhälle i förändring. Det är minst lika värdefullt som själva bevarandet av den kulturminnesmärkta smedjan.

Allt detta hade inte varit möjligt att genomföra utan Dicks enorma intresse och engagemang, hans outtröttliga entusiasm, kluriga idéer, gedigna kunskaper, pedagogiska förmåga, envishet, goda minne och stora kontaktnät.

Järngänget, som vuxit till över dussinet aktiva pensionärer, får nu fortsätta underhållet, driften och visningarna av Hammarsmedjan utan honom.

Vi kommer att sakna vår vän Dick.

Järngänget i Orrefors

genom Bror Björk