Minnesord över Bo Sage

Jag har minnen av Bo och hans familj sedan barnsben. På väg till skolan sprang man in till Sages för att köpa en liten godisbit när man väntade på bussen. Så roligt tyckte jag det var att köpa bokmärken och andra pappersvaror i den lilla butiken. Att få ett foto inramat och se på när Bo sedan räknade samman summan på räknestickan och därefter kolla slutpriset i den handskrivna momstabellen. Alltid en så fridfull och rofylld miljö där inne i affären. Med mormor och morfar tvärs över gatan var det självklart att springa över till Sages.

Vem minns inte alla konfirmations- och skolfoton eller foton som fanns utställda i skyltfönstret med brudpar, barn eller studenter. Med sin kärlek till hembygden finner man många fina foton tagna både av Herman och Bo i boken Misterhults socken.

Som vuxen blev vi sedan grannar då jag och min familj flyttade in i mormor och morfars hus. Bo fotograferade både barn och hund och vi har fina svartvita bilder från då. Figeholms skutor från sjöfarartiden finns även på plats i vårt hem.

Jag har så många minnen av Bo cyklande på sin racer eller på mamma Saras cykel runt om i socknen på väg till blåbärsskogen, Nordstjärnan för ett bad eller kanske till kyrkan i Misterhult. Många morgnar mötte vi Bo på väg för att fotografera vår vackra natur. Minns honom också när han rodde långt ut i skärgården med den fina träbåten Delfin.

Brodern emigrerade till Australien och vi har haft förmånen att få besöka honom i Melbourne flera gånger, och det var ett sånt nöje och en historisk resa att få se hur de brevledes hållit kontakten sedan mitten av 1950-talet med så detaljerade berättelser att det kändes som att ni var en del av varandras vardag genom det skrivna ordet. Långt där borta, på andra sidan jordklotet, fanns Figeholm och Misterhults socken bevarat i ett särskilt rum. På samma sätt har Bo för alltid bevarat vår historia genom berättelser vid elvakaffet, i butiken och genom sin fantastiska förmåga till att dokumentera vår bygd med vackra svartvita foton som var ditt signum.

Vi är tacksamma för Bo, för hans grannskap och vad han har gjort för att bevara vår historia genom sina berättelser och fotografier.

Lotta och Erik Halt