Konstnären Lars Hellsten blev mest känd för glas i stort format. Med tanke på utbildningen till skulptör var detta knappast en tillfällighet. Direkt efter åren på Konstfack knöts han till Skrufs glasbruk 1964. Där introducerade han gjutet glas och förnyade sortimentet av blåsta produkter. Genombrottet kom 1965 med utställningen ”Glasharmonika” på Hantverket i Stockholm. I fokus hamnade unika konstverk i form av stora slott. Ingen hade tidigare gjort skulpturer i glas på detta sätt! Han började även arbeta med utsmyckningar till offentlig miljö.

När Lars flyttade till Orrefors glasbruk 1972 inleddes ett framgångsrikt samarbete som varade i tre decennier. Gjutet konstglas fick stort utrymme liksom vidareutveckling av kollegan Sven Palmqvists centrifugeringsteknik. ”Jag kom tidigt på att arbeta med reliefmönster och ovala former så att jag med hjälp av centrifugalkraften kunde profilera skålens kant efter mina önskemål”, berättade Lars. Lotus, Corona och Odyssey var några av hans populära serier. Servisen Eden med lövformade tallrikar blev en annan storsäljare.

Parallellt arbetade Lars med blåst glas – även med klassiska orreforstekniker som graal och ariel. Växlingen mellan konst- och bruksglas tilltalade honom. Naturen var en ständig inspirationskälla liksom resor i hela världen med Japan som favoritland. Många idéer utvecklades i nära samarbete med brukets hantverkare: ”Man kan likna mig vid en dirigent – jag kan inte spela förstafiol, men jag vet vilken klang den ska ha”, förklarade han.

Lars hörde till 1960-talets konstnärer som med både humor och respekt vågade utmana och förnya det svenska glaset. Utställningarna blev många och hans verk finns på en rad svenska och utländska museer, exempelvis Nationalmuseum, Stockholm, Victoria & Albert Museum, London och The Corning Museum of Glass, New York State.

Gunnel Holmér, glashistoriker och vän