”Kenneth var en konstnärstyp, målade i sin ungdom, men det var i musiken han lade ner sin själ”

Kenneth var norrlänningen som kom ner till Småland, där han funnit kärleken och han blev en riktig smålänning. Försök gjordes att återbörda honom till Haparanda, men han motstod alla locktoner. Den gamla skolan i Basebo var hans fasta punkt och livs stora projekt.

Jag återkom till min barndoms Småland, som fritidsboende, för mer än 30 år sedan. Blev då granne med Kenneth och hans familj, något som kom att utvecklas till en djup, bestående vänskap.

Kenneth var en konstnärstyp, målade i sin ungdom, men det var i musiken han lade ner sin själ. Med sina orkestrar turnerade han runt i bygden, arrangerade de populära Basebofestivalerna, improviserade och organiserade danskvällar i den gamla skolsalen för att inte tala om alla ungdomar som gjorde sin debut på Baseboscenen.

Ständigt var han i farten. Alltid fanns det något ”projekt”. Och alltid lika hjälpsam som granne.

Med sin glada och positiva livssyn och sitt intresse för människor hade han lätt att få vänner, något som också avspeglade sig i hans yrkesval. I närmare 30 år arbetade han inom LSS-vården i Högsby med personer med funktionshinder. Någon mera lämplig är svårt att tänka sig. Han var djupt engagerad i sina patienter och tog dem på långa utflykter, kurser och tävlingar. Ibland kom han in med dem till oss och de visade tydlig uppskattning av ”sin” Kenneth.

För hela vår familj har han varit en integrerad del av vårt Basebo-liv och han lämnar efter sig ett stort tomrum. Vi är tacksamma för den tid vi fick med Kenneth och önskar honom fridfull vila efter sin sista svåra tid, men säkert finns det något ”projekt” för honom på ”andra sidan”

Torsten ”Lalle” Bergenholtz med familj