”Isa kunde tala med och intervjua alla sorters människor”

Isa föddes i Härnösand där hon också tog studenten 1949, dock inte utan att läroverkets rektor uppvaktat familjen om vikten av att dottern fick fortsätta att studera.

När Isa kom till Sveriges Radio i Umeå hösten 1969 förstod man genast att hon var en naturbegåvning. Hon var nyfiken och inkännande och var full av uppslag. Idéer till program om skolans värld fick hon förstås av sina fyra barn. För programmen Barntillåtet, Svarta tavlan och Skolan i dag belönades hon av tidningen Vi.

Isa kunde tala med och intervjua alla sorters människor, hon var chosefri, helt enkelt. För inte så länge sedan var det inte bara att sätta en mikrofon framför näsan på folk och ställa frågor. Isa var en som kunde konsten. Hon blev en mentor för en hel generation yngre journalister. Av henne lärde de sig att alltid ifrågasätta, att ställa frågan ”och vem har bestämt det då”? I dag talar vi om att gå ”utanför boxen” – hon gjorde det från allra första början, delvis för att hon inte tyngdes av traditionell journalistisk inskolning på nyhetsredaktion – hon kom utifrån (i god mening).

1981 startade hon det feministiska programmet Radio Ellen, som sändes fram till 1995. Redaktionen bestod enbart av kvinnor, men programmet var för kvinnor och män. Även här var hon nytänkande. För att gästerna skulle känna sig bekväma under intervjuerna formade man studion till ett hemtrevligt kök med pinnstolar, hemvävda väggbonader och gömde dessutom mikrofonen i kökslampan. Programmet gav röst åt sådana som inte tidigare fått komma till tals.

Isa blickade ut mot världen och fick många uppslag på sina resor. Bland annat besökte hon en radiostation i USA som plockade upp de nyheter som andra kastat i papperskorgen. Det blev upprinnelsen till Nyhetsbullen i Radio Ellen där kvinnonyheter från hela världen hördes.

Med de direktsända programmen från Nairobi – ett egentligen omöjligt men så typiskt initiativ av Isa – skrevs radiohistoria.

När Isa 1995 skapade programmet Freja! var det den då största radioproduktionen i P1 utanför Radiohuset i Stockholm. Programmet sändes fem dagar i veckan och rörde sig mellan lättsamma och allvarliga ämnen. Även det programmet var nytänkande. Programbeskrivningen utformades som ett recept, det fanns ingen traditionell programledare och varje avsnitt avslutades med en berättelse om en kvinna som historien glömt bort. Dessa berättelser skrev Isa ofta sent om kvällarna efter avslutat jobb och blev sedan underlaget till boken ”Kvinnohistorier 90 korta berättelser”.

1992 tilldelades Isa Stora Journalistpriset. 2002 blev hon hedersdoktor vid humanistiska fakulteten, Umeå universitet. Efter pensionen, när hon lämnat Umeå för Sölvesborg och Kalmar, blev Isa en uppskattad föreläsare i ämnen som rörde såväl lokala kvinnoöden som den egna radioverksamheten.

En särpräglad, skarpsynt och rolig människa har gått ur tiden, vi är många som med värme kommer att minnas henne – länge.

Kolleger och vänner

genom Per Runesson, Karin Nordberg, Gunilla Nordlund, Agneta Johansson