”Han älskade livet som lantbrukare – hässjade sitt hö och tuggade sitt snus och sjöng och visslade”
Pappa föddes i Kopparfly i maj 1926, under dramatiska omständigheter.
Barnmorskan lyckades få liv i pojken till föräldrarna Karl och Klaras stora glädje, de hade redan två tvillingflickor i familjen. Pappa var duktig och arbetsam och har alltid varit en skogens man. Han arbetade med jord- och skogsbruk från tidig ålder, både på föräldrarnas gård och för andra arbetsgivare. Pappa var en stilig ung man som körde omkring på sin motorcykel. Hans största intresse var jakten och med syn, hörsel och fysik i behåll kunde han jaga långt upp i åldern. Tills i våras körde han sin bil lite kortare sträckor, men i april satte ett benbrott hinder i vägen.
Det var dansen som förde mamma Birgit och pappa samman. De var ett mycket dansant par både i ungdomen och upp i åldrarna. 1952 gifte sig mamma och pappa, och mamma slutade sitt arbete som kokerska och flyttade till Runes föräldragård i Kopparfly. De fick tre barn, Björn 1953, Helene 1956 och Marie 1964.
Först drevs gården tillsammans med den äldre generationen, men senare köpte mamma och pappa hela gården och drev den tillsammans ända tills pensioneringen. Gården i Kopparfly var pappas liv och han älskade livet som lantbrukare – han hässjade sitt hö och tuggade sitt snus och sjöng och visslade ofta under arbetet.
Efter att gården övertagits av sonen Björn med fru Ingela, köpte mamma och pappa ett hus i Örsjö. Där kom pappas gröna fingrar till sin rätt med både trädgård, blomland och trädgårdsland. Han fick även mer tid till att plocka skogens bär och svamp, som han frikostigt delade med sig av. Han var inte heller främmande för snickerier av olika slag. För knappt sex år sedan blev pappa änkeman men bodde kvar i huset till sin bortgång.
Rune var ända till slutet klar och orienterad och alltid intresserad av sina kära barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och den kärleken var besvarad. Tack för all din kärlek och omtanke om oss alla.
Döttrarna Helene Eriksson och Marie Johansson
