GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Det var vemodigt att aldrig få träffa Monika igen efter alla dessa år”

Monika Ahlberg, Uppsala har nyligen avlidit i en ålder av 88 år. Hon sörjes närmast av barnen Gunnel, Farsta och Kristofer, Linköping.
Monika Ahlberg blev 88 år.
Monika Ahlberg blev 88 år.
Foto: Privat

Helt nyligen erhöll jag ett brev från Monika. Det var 81 år sedan vi hade kontakt! Vi var båda födda samma år i Kalmar och var bästa lekkamrater i förskoleåldern. Brevet väckte många minnen till liv.

Monika bodde med sina syskon och föräldrar i en villa på Esplanaden. Jag växte upp i grannhuset ”Koljan” på Norra Vägen. Jag minns väl hennes tre äldre syskon och föräldrarna. Mamman Margareta var lärare och hade en underbar sångröst, jag hörde henne sjunga solo i Domkyrkan. Pappan Hjalmar var folkskoleinspektör. Monika och jag var alltid tillsammans och lekte, och utforskade samtidigt Kalmar genom att gå långa promenader i exempelvis hamnen, där vi upplevde en livlig verksamhet i form av lossning och lastning av fartyg från många länder. Kalmar Ångkvarn var fortfarande i full drift. Jag upplevde aldrig att vi kände någon otrygghet att vandra ensamma. Det sjöd av aktiviteter i de små gårdarna vid Norra Vägen och gatorna i omgivningen. I närheten fanns Skvallertorget med en magisk sybehörsaffär. På Norra Vägen kunde man ibland se en fin Rolls Royce långsamt komma farande, föraren var konsul Ragnar Jeansson. Bilen hade nummerskylten H1 – landshövdingen hade H10 på sin bil. 
På vintern kunde man spänna på sig skidorna hemifrån och åka till Oxhagen eller ”Danska Kullarna”. På vårarna var det underbart att vandra bland vilda blommor och kossor på ängarna i Oxhagen – då fortfarande oexploaterat.

Familjen Ahlberg flyttade till Bremerlyckan 1938 men flyttade sedan till Sundsvall 1943. Jag hade dock ytterligare en kontakt med föräldrarna och äldsta systern Karin i slutet av 1950-talet, min fru och jag blev då skjutsade från Dunö till södra Småland vid sjön Mien, där föräldrarna hade en underbar gammal gård – Grönteboda.

Jag besvarade snabbt Monikas brev i februari och fick en kort telefonkontakt med henne. Hon bodde i Uppsala. Det blev tyvärr det sista livstecknet från henne. Dottern Gunnel ringde och berättade att modern avlidit i början av mars månad.
 Efter ytterligare kontakter med dottern fick jag reda på att Monika haft ett mycket intressant liv. Hon utbildade sig till småskollärare och tjänstgjorde som sådan i Eskilstuna. Hon var därstädes senare speciallärare på talklinik och undervisade barn med talsvårigheter och även i svenska för invandrare. Tog en filosofie kandidatexamen i bland annat pedagogik vid Uppsala universitet. Senare utbildade hon sig till bibliotekarie och tjänstgjorde en tid på länsavdelningen för barnlitteratur i Falun. Hon flyttade till Uppsala 1991 där hon bland annat undervisade hon i svenska för invandrare, hon var dessutom lektör för bibliotekstjänst och recenserade nya böcker. Hon var utpräglat intellektuell, läste oavbrutet. Gick målarkurser och skrivarkurser.

Hon efterlämnade en del manuskript, mycket handlade om barndomen och uppväxten i Kalmar, som framstod i ett speciellt skimmer.

Det var vemodigt att aldrig få träffa Monika igen efter alla dessa år, jag har en känsla av att hon sökte kontakt med mig. Barndomen i Kalmar måste ha betytt väldigt mycket för henne – liksom för mig och många andra med rötterna i Kalmar. Jag sörjer henne mycket.

Sven-Mårten Samuelsson

pensionerad överläkare, docent, Malmö

Läs mer