”Dahn var en berättare av rang”

Det är högst märkligt när en människa som funnits i hela ens liv plötsligt inte längre finns. Det tar ett tag att förstå och ta in att Dahn inte längre är med oss.

Dahn var en berättare av rang. Många gånger hade vi i släkten hört historierna förut, men Dahn hade alltid någon liten ny vinkel eller ny knorr på berättelsen som tillsammans med hans berättarglädje gjorde att man gärna lyssnade. Hans varma berättelser om uppväxten och skrönor om hur livet tedde sig förr i tiden, är sådant vi alla minns från släktkalas och sammankomster.

Dahns intresse för skog och natur, fåglar och djur gick inte att ta miste på. I barndomens trakter kring Fröseke tillbringade han otaliga dagar genom åren med att ta hand om den skogsplätt han ärvt tillsammans med sina syskon Ingegerd och Inga-Britt. Han trivdes i skogen, med motorsåg, kaffetermos och fika. Där kunde han betrakta det stora i det lilla och det lilla i det stora. Så småningom byggde Dahn och syskonen en liten stuga i skogen vilket gjorde det möjligt att övernatta där under enkla former. Släkten samlades i skogen för kräftfiske och bärplockning och den blev en gemensam samlingspunkt för oss alla.

Dahn hade ett starkt intresse för fåglar och genom åren var han också engagerad i bland annat Oskarshamnsbygdens fågelklubb. Han byggde genom decennier hundratals fågelholkar av olika storlekar och varianter. Dessa holkar sitter nu lite varstans i Mönsterås med omnejd men även i övriga landet. I en tidningsartikel i Oskarshamns-tidningen från den 18 april 2000 står att läsa att hans holkar då fanns i 200 exemplar i Mönsterås, 25 i Härjedalen, ett 70-tal i Fröseketrakten och ett 40-tal i trakterna av Ulricehamn.

I yrkeslivet var Dahn verksam på Södra Cell, eller ”bruket” som det kallades förr och han arbetade på Södra under många år. Dahn hade också ett stort socialt engagemang för utsatta människor, han hjälpte genom en lång rad av år flera flyktingfamiljer på deras väg in i vårt samhälle. Ett engagemang som gav Dahn och hans kära hustru Kerstin vänner för livet.

Ja nog är det högst märkligt när en människa inte längre finns. Men i minnet lever Dahn vidare i oss alla. Våra tankar går till hustrun Kerstin och till Dahns tre barn med familjer. Tack för allt.

Henrik Wennesund för

Ingegerd Aronsson, med barnen Caisa Landenius, Lars Aronsson och Henrik Wennesund med respektive familjer