Calle Nilsson: ”Att vara ungdomstränare gör att man håller sig pigg i sinnet”
Först och främst, du heter Carl-Gustaf Nilsson men många säger Calle, vem säger vad?
– Det var ganska populärt med dubbelnamn när jag föddes, många hade det. Det var nog mest min mor som sa Carl-Gustaf, de flesta säger Calle, jag säger själv Calle. Carl-Gustaf är mer i officiella sammanhang, i passet och på körkortet och sådant.
Du fyller 70 år, är du i god form?
– Ja, jag tycker nog det men tiden har stuckit iväg så fort på senare år. Jag har artros i ena knät men jag är i fysiskt bra form och håller igång med rullskidor och lite löpning. Jag får vara tacksam över att jag är i så pass skaplig form.
Blir det något födelsedagsfirande?
– Jag sa att vi skulle åka bort men nu blir det tvärtom. Vi drar ihop en träningshelg med Högby IF, två pass på lördagen och ett pass på söndagen. På lördagskvällen blir det lite firande i bygdegården i Löttorp med både klubben, släkt och vänner. Det är egentligen allt jag vet, Katarina, min fru, styr med allt det andra.
Vad säger du om väderutsikterna?
– Förra helgen var det 15–16 grader och nu kanske det blir 2–3 grader så vi kunde haft mer tur med värmen. Men så här års vet man aldrig, många gånger har det kommit lite snö lagom till min födelsedag, bara lite men ändå snö.
På Högby IF:s webb står det ”Inblandad i all HIFs verksamhet” bredvid ditt namn. Är du inte pensionär?
– Haha, jo, det är jag väl också. Vi startade ju för snart 50 år sedan – det är inte klokt vad tiden går – och både Katarina och jag är fortfarande aktiva som ungdomstränare. Nu blir det mer och mer arrangemang av löptävlingar, mest på sommaren men det tar ganska mycket tid. Vi pendlar mellan min föräldragård i Löttorp och villan i Kalmar och får tempo i tillvaron. Att vara ungdomstränare gör att man håller sig pigg i sinnet.
Du står som ägare till en traktor, en Massey Ferguson från 1960. Hur mycket kör du med den?
– Jaså, det har du snokat reda på! Jo, den är bra att ha på gården, vi har lite mark och skogsdungar och då har man nytta av den. Jag kör lite vedlass. Vi är väldigt privilegierade som både få ha hälsan och kunna åka till Löttorp och grovarbeta.
Era barn, Ida, Marcus och David, är elitidrottare, kommer de hem i helgen?
– David kommer från Stockholm och Markus och hans sambo kommer från Alvesta men Ida är i Thailand och hinner inte hem.
Er dotter Johanna dog 2013, blir saknaden mer påtaglig vid högtidsdagar som nu?
– Saknaden finns alltid. För tio år sedan var Johanna hemma och förberedde allt inför min 60-årsdag. Hon var så full av energi. Det är svårt att prata om... Men just såna här stunder kommer både saknaden och minnena av all glädje hon gav så nära.
Önskar du dig något?
– Bara att vi får vara ha varandra så länge det är möjligt. När man kommer upp i ålder tänker man mer och mer i de banorna.
Vad ser du fram emot?
– Det ska bli jättekul med träningshelgen, att fylla år är en anledning till att dra ihop folk och göra något roligt ihop. Det som är så fantastiskt med friidrottslivet är att man håller sig ung, förmodligen för att man umgås över åldersgränserna.
