”Bengt var lätt och intressant att samarbeta med. Han lyssnade och såg sina medarbetare”

Bengt tog licentiatexamen vid Uppsala universitet 1965 med en avhandling om arkitekten Carl Bergsten och svensk arkitekturpolitik, ett ämne som engagerade honom genom åren. Han publicerade för ett par år sedan en biografi över Carl Bergsten. Kanske kom han till Kalmar för att utveckla sitt intresse för Carl Bergsten. Bengts engagemang visade sig bland annat i ett flertal böcker om arkitektur och stadsplanering. 1997 arbetade han i regeringens arbetsgrupp för arkitektur och formgivning och publicerade tillsammans med andra ”Den stora stadsomvandlingen – erfarenheter från ett kulturmord”. 2004 blev Bengt hedersdoktor vid naturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Bengt arbetade med kulturmiljövård på flera institutioner. 1966–77 var han chef för Arkitekturmuseet i Stockholm och senare på Byggnadsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. 1977–1980 hade han den första tjänsten som länsantikvarie i Kalmar län. Av olika skäl var jag tillförordnad länsantikvarie fram till att Bengt kunde tillträda. Vi hade redan då mycket kontakt, som här har lämna flera avtryck, bland annat om hur de nya experterna på länsstyrelsen togs emot. Bland de första insatser Bengt gjorde som länsantikvarie var att utarbeta program för kulturmiljövården på ett naturligt sätt kunde inarbetas i den fysiska planeringen. Jag blev projektanställd för detta och vi åkte tillsammans runt och diskuterade med kommunledningarna i länet om hur detta kunde genomföras. Det resulterade i ett antal kommunala program.

Jag har känt Bengt i hela mitt vuxna liv, först som student i konsthistoria i Uppsala där Bengt var amanuens, senare som medarbetare vid Riksantikvarieämbetet och till sist under hans tid i Kalmar. Bengt var lätt och intressant att samarbeta med. Han lyssnade och såg sina medarbetare. Diskussionerna med honom handlade inte bara om fackfrågor utan lika ofta om konst, litteratur och natur. Kalmars engagemang i återanvändning av äldre byggnader gjorde att vi avtackade honom för hans tid i Kalmar med en oförglömlig middag i gamla vattentornet. Det var högt i tak i alla avseenden, bara levande ljus och god stämning.

Britt-Marie Hammarskiöld, före detta länsantikvarie