”Kommunalt veto mot vindkraft”
Frågan om det kommunala vetot har diskuterats länge och blivit allt mer aktuell i takt med att ansökningar avslås utan sakliga skäl. Det utgör ett hinder om vi ska nå målet med 100 procent förnybar el till 2040. I en utredning 2017 föreslog Naturvårdsverket och Energimyndigheten att det kommunala vetot skulle tas bort. Utredningen remissbehandlades och av 131 instanser förordade 89 att vetot skulle tas bort. Underlag finns därför redan att ta bort det kommunala vetot utan ytterligare utredningar.
Energimyndigheten har beräknat att vi kan öka elen från landbaserade vindkraftverk med 60 till 80 TWh 2040. Den havsbaserade vindelen beräknas då till cirka 20 TWh. Denna utbyggnad är möjlig samtidigt som kärnkraften avvecklas under en rad olika premisser varav avskaffandet av det kommunala vetot är en faktor.
Kommunernas inflytande kan tryggas genom översiktsplanerna och det tidiga samrådsförfarandet. Det är missvisande att hävda att det kommunala självstyret äventyras om vetot tas bort. Vetot måste också vägas mot det akuta nödläget vi har gällande klimatet.
En annan viktig aspekt är att det kommunala vetot strider mot rättsstatens principer. En grundläggande princip för rättssäkerheten är att lagstiftningen ska vara förutsägbar och att beslut som gäller t.ex. tillstånd ska kunna överklagas. Det kommunala vetot strider mot dessa principer eftersom det kan utnyttjas osakligt och utan motivering och sökanden kan ej få saken prövad i högre instanser.
KD hävdar även att kärnkraften behövs för effektbalansen. Många studier har visat att så inte är fallet. Se till exempel Är kärnkraften nödvändig för en fossilfri svensk elproduktion? (20 maj 2020) från KTH, Chalmers och Lunds universitet.
Lars-Erik Andervad
