mvh Emily

Mormor brukade ofta svara på samma sätt.

”30762”, sa hon med sin skånska dialekt och jag blev lycklig i hela kroppen.

Mormor var då och är än idag, på många sätt min största idol.

Det var hon som var först, bland kvinnorna i det samhälle där de bodde, att ta körkort, hon som alltid tyckte att man var tillräcklig och hon som alltid hade tid. Hon som hade de vackraste händer man kunde tänka sig, med pigmentförändrade fläckar som vittnade om alla timmar hon spenderat utomhus i trädgårdsland och rabatter. Ja, det och lite jordrester som man ibland kunde ana under hennes rosa manikyrerade naglar.

Mormor var vacker som en dag och jag längtade tills jag hade hennes längd, hållning, hennes matlagningstalang och smittsamma leende.

I sinom tid skulle jag börja sträcka på mig, vi skulle fortsätta att skratta ihop och när jag under de senare åren begav mig hemåt, var det jag som fick böja mig lite lätt, för att pussa henne på hjässan. Hennes kunskaper i matlagning, når jag dock aldrig.

Mormor var alltid glad för att prata och hon hade alltid tid. Detta gällde med undantag för en gång i veckan, nämligen när Rederiet sändes.

Jag älskade att ha saker gemensamt med mormor och ganska snabbt blev detta ett av våra favoritsamtal. Vad sysslade Reidar med och hur mådde egentligen Beatrice?

Så, därför förstår jag den fascination du har nu, jag älskade också att bänka mig framför Rederiet, samma tid varje vecka.

Och jag älskade min mormor. Något så oerhört mycket.