Vad gillar du för tv-program?

– Det senaste jag tänkte att fler borde ha sett är ett jättegammalt brittiskt humorprogram som heter ”Look around you”. De gör parodi på den brittiska motsvarigheten till ett Utbildningsradion-program. Det är jättetråkiga färger och allt ser så himla tradigt ut, men så är det helt sjukt i huvudet. Jag blir alltid imponerad av folk som är sådana fullständiga knasbollar. Som komiker är man lite yrkesskadad, så när någon börjar dra ett skämt försöker jag räkna ut vart det ska ta vägen. I den här serien vet man aldrig varifrån någonting kommer, och det är så himla roligt att bli översköljd av knasigheter på det sättet.

En följdfråga – vad tycker du om att se dig själv på tv?

– Det är inget jag har någonting emot men inte heller något jag söker upp aktivt. Jag var ju där och vet vad som ska hända, då finns det annat jag inte redan sett som jag hellre tittar på.

Vilken är den bästa konserten du sett?

– Jag går så himla sällan på konsert för jag tycker inte om det så mycket, men jag var på en som Timbuktu gjorde i samband med ”Alla vill till himmelen”-skivan, tror jag det var, och då var han enorm. Särskilt i Malmö där jag bodde. På Malmöfestivalen gjorde han en spelning tillsammans med Damn!, det här bandet som är säkert 20 pers och där hälften spelar blåsinstrument. De framförde hans låtar med samplingar av massa olika hits, jag kommer ihåg att de la in blåset från ”Crazy in love” med Beyoncé och Jay-Z på låten ”Jag drar”. Det var så fruktansvärt häftigt att man inte kunde värja sig.

Berätta om ett pinsamt minne!

– Då kan vi ta ett till från Malmöfestivalen. Jag och min kollega från radioprogrammet ”Hej domstol!”, Valle Westesson, skulle vara konferencierer på en P3-kväll. Nu blir det en röd tråd, för även den här gången skulle Timbuktu spela. Det uppstod en konflikt mellan hans manager och P3 gällande en backdrop, och resultatet blev att Valle och jag fick stå och trampa vatten framför tiotusen människor. De bråkade bakom kulisserna, vi hade helt slut på material och fick idel meddelanden i örat där producenten till slut sa att nu är det dags, ni kan påa honom. Så vi säger ”och nu – Timbuktu!”. Men de hade inte alls löst någon konflikt så vi fick helt enkelt gå på scenen igen. Jag tror inte du kan tänka dig kraften hos 10 000 människor som buar. Vi gjorde vårt bästa för att underhålla folk men hade kokat helt torrt på material. Det var kanske mer smärtsamt än pinsamt, men jag tror att det innehåller den känslan också. Jag var typ rädd för att gå hem den kvällen och tänkte att folk kommer lyncha mig. Men det var det ingen som gjorde, såklart.

När känner du dig stressad?

– Jag känner mig stressad när jag inte har repat tillräckligt, till exempel inför en föreställning. Jag blir väldigt sällan nervös på det klassiska sättet men jag kan bli stressad på så sätt att jag inte tänker rationellt. Som igår, då skulle jag testa lite material inför premiären i Kalmar. Jag hade inte hunnit repa och hade tio minuter på mig att scrolla igenom mina anteckningar i telefonen. Så mitt i alltihop går jag in på Instagram istället. Varför gör jag det? Tre av de här tio minuterna la jag där istället. Det är så himla dumt. Annars tycker jag nog att jag är ganska stresståligt och kan hålla huvudet kallt.