"Var rädd om Kalmar”
Inom politiken mäts ofta framgång i hur många nya byggprojekt som startas och hur många nya bostäder som färdigställs. Helst ska det hela kunna krönas med större monument för eftervärlden över ett ”framgångsrikt” styre och silhuetter som syns vida kring. Här utgör Kalmar kommun inget undantag. Nya bostadsområden uppförs i en takt som närmast är att jämföra med det miljonprogram som genomfördes i landet under 60- och 70-talen.
Hur framgångsrika dessa exploaterade områden blev vet vi. Här hittar vi många områden med stort utanförskap och sociala problem. En orsak till att problemen kom var att bebyggelsen inte blev tillräckligt blandad med boenden i olika storlekar och form. Det gick helt enkelt för snabbt. Nu finns en uppenbar risk att Kalmar kommun gör om samma misstag. Allt byggande har dessutom skett i något slags panikläge efter det misslyckade Fanerdunprojektet som ju enligt kommunledningen skulle leda till en enorm tillväxt och utveckling i Kalmar.
”Min kritik handlar egentligen inte bara om vad som händer på grannfastigheterna utan oron är mer generell för våra boendemiljöer i Kalmar. Jag, liksom flera kalmarbor, har under en längre tid med stor oro följt vad som händer i vår stad.”Pierre Edström, bostadsrättsföreningen Bergagården
Fartblindheten är uppenbar och den sittande majoritetens (S, V och C) tunnelseende fortsätter på bekostnad av invånarnas livskvalitet och boendemiljö. Grönytor, gröna lungor och rekreationsmöjligheter byggs bort. Ytor förtätas och de nya husen kommer allt närmare inpå oss. Ett av de senare exemplen på det sviktande omdömet är när Samhällsbyggnadsnämnden godkände en ny detaljplan för Rapsen 5, 6 och 7 i Djurängen i Kalmar. Detaljplanen innebär fullt ut cirka 60 nya lägenheter.
Förtätningen på fastigheterna kommer att öka skuggbildningen och avsevärt försämra boendemiljön för oss på grannfastigheten Rapsen 3 (Bergagården). Den redan ansträngda trafiksituationen kommer att förvärras ytterligare och parkeringsmöjligheterna i området kommer att försvåras. Men detta har samhällsbyggnadsnämnden inte tagit någon hänsyn till.
Vår bostadsrättförening ska dessutom, som ett led i vårt miljöarbete, undersöka möjligheterna att installera solceller på vissa byggnader. Men på grund av den ökade skuggbildningen från tänkta hus kommer arbetet att försvåras avsevärt. Här har vi försökt följa de intentioner som till exempel finns i Agenda 2030 men kommunen lägger krokben för oss på ett synnerligen effektivt sätt. Kritik mot detaljplanen har funnits även från andra håll, bland annat från boende på de berörda fastigheterna, men inget har hjälpt.
Från Bostadsrättsföreningen Bergagården har vi därför överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut till Mark- och Miljödomstolen i Växjö eftersom en förtätning av hus på vår grannfastighet kraftigt skulle påverka och förfula vår boendemiljö.
Nu tycker säkert någon att det är typiskt av mig att ha synpunkter så fort någon bygger i just min närhet. Jag riskerar också att bli kallad utvecklingsfientlig. Min kritik handlar egentligen inte bara om vad som händer på grannfastigheterna utan oron är mer generell för våra boendemiljöer i Kalmar. Jag, liksom flera kalmarbor, har under en längre tid med stor oro följt vad som händer i vår stad. Jag är inte mot utveckling och nybyggnation men det måste ske med varsamhet och inte mot bättre vetande.
Förblindas inte av att bygga så högt och så tätt som möjligt utan skapa istället goda boendemiljöer med hög livskvalitet! Vi står vid ett vägskäl där vi kan välja mellan en fortsatt, närmast hysterisk exploatering, eller en samhällsplanering där vi bygger för ökad trivsel och välmående för oss kalmarbor. Mitt vägval är enkelt – var rädd om Kalmar!
Pierre Edström, bostadsrättsföreningen Bergagården
