Svenska folkets förhållande till vården är allemansrättens

Om någon av oss som bor i Sverige drabbas av en skada eller akut sjukdom får vi vård av högsta kvalitet. Det ska vi vara stolta över. Den sjukvård vi ska förlita oss på om något oförutsett sker står sig väl i internationella jämförelser. Överlevnaden i cancersjukdomar förbättras stadigt och vi tillhör de länder i världen som har lägst dödlighet efter hjärtinfarkt.

Men det finns delar av vården som måste bli bättre och onödigt långa väntetider har länge varit ett problem. Därför lovade vi socialdemokrater, i valrörelsen 2002, att införa en nationell vårdgaranti. Vi håller vad vi lovar och den 1 november 2005 trädde vårdgarantin i kraft.

Begreppet känns igen och kanske beror det på att en liknande garanti gällde inom vården åren 1992–96. Den omfattade dock endast 12 diagnosområden medan dagens vårdgaranti omfattar samtliga. Det är en viktig skillnad som stärker grunden i socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik – att vården skall ges efter behov och på lika villkor. När nu vårdgarantin införts vet patienterna att följande gäller i svensk sjukvård: Alla ska komma i kontakt med sin vårdcentral samma dag, väntetiden för ett planerat läkarbesök i primärvården skall vara högst sju dagar, till läkare i den specialiserade vården högst 90 dagar liksom väntetiden till en beslutad behandling.

Inför den satsning som den nationella vårdgarantin innebär, har hälso- och sjukvården tillförts nya resurser. Genom den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården har primärvården, vården, omsorgen och psykiatrin tillförts cirka 9 miljarder kronor. Dessutom har 3,6 miljarder satsats under åren 2002–2004 på att öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården. För landstinget i Kalmar län har detta inneburit ökade statsbidrag med cirka.140 miljoner kronor. Detta är tre gånger så mycket pengar som högeralliansen lovade att tillföra till sin variant, som knappast är värd namnet ”vårdgaranti”, inför valet 2002.

Problembilden bakom långa väntetider kan se väldigt olika ut. Det kan det röra sig om praktiska snubbeltrådar som dålig logistik, bristande rutiner, oklara och ibland motverkande styrsystem. Men det kan också handla om attitydproblem, om att det inom olika delar av vården helt enkelt funnits tolerans mot långa väntetider.

Med vårdgarantin har kraven skärpts på hur verksamhet planeras, bedrivs och följs upp. Runt om i landet har enorma förbättringsarbeten genomförts. Listor har rensats, gamla system har fasats ut. Allt för att öka tillgängligheten och minska köerna. Det är inte längre möjligt att sätta upp patienter på en ospecifik väntelista och sedan beta av listan i mån av tid.

Därför är det glädjande att vi, efter mindre än fyra månader, redan har fått se vårdgarantin ge resultat. Köerna är kortare och patienternas ställning är starkare. Detta är ett resultat av den socialdemokratiska regeringens satsning och ett mycket intensivt arbete som är utfört av våra medarbetare.

Alla partier tycker att vi ska arbeta för att korta vårdköerna, där skiljer vi oss inte åt. Men det är synen på sjukvården i stort och inte minst idéerna om hur den bör finansieras och organiseras i framtiden där olikheterna syns. Två vitt skiljande synsätt hörs i debatten. På ena sidan står idén om en solidariskt finansierad allemansrätt inom vård och omsorg. På andra sidan idén om en välfärd som utvecklas utifrån markandens principer, med mer av privatiseringar och gräddfiler för dem som kan betala ur egen ficka.

För oss socialdemokrater är allemansrättens idé det självkara valet. Vård ska ges efter behov, inte efter förmåga att betala. Bra vård ska finnas tillgänglig för alla på lika villkor. Vi socialdemokrater vill göra vården ännu bättre. Högeralliansen vill istället sänka skatten – och ambitionerna – med 250 miljarder. Det motsvarar var femte skattekrona och skulle i väsentliga delar rasera vår gemensamma välfärd. Moderaternas krav på höjda avgifter, privatiseringar och gräddfiler är en politik som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera.

I Kalmar län ska alla med. Så enkelt är det.

Anders Henriksson

Lena Segerberg