Skolan ska vara en trygg arbetsplats för alla

Mycket av dagens debatt fokuserar på skolans tillkortakommande när det gäller ordning och reda, mobbning, hot och trakasserier av olika slag. Till detta läggs ofta dålig måluppfyllelse i ämnena. Detta är förvisso en sann bild för vissa skolor i vårt land. För de flesta skolor jag känner till är det dock en beskrivning jag tack och lov inte känner mig hemma i.

Finns det då skolor som är helt befriade från mobbning, hot och dåliga studieprestationer? Svaret är: Nej, tyvärr inte. Skolan är inte heller i det fallet en sluten värld avskild från det vanliga samhället. Alla de företeelser som finns i vårt samhälle uppträder också i skolan. Skillnaden är dock att i skolan finns det en högre grad av vuxennärvaro än i många andra sammanhang. Här finns det personal som professionellt och resolut tar tag i situationer med mobbning, hot och våld. Trots detta förekommer det att elever blir utsatta. Man frågar sig: hur är då skyddet för dessa ungdomar på skoldanserna på Sandra eller i Stadsparken eller på Storgatan på Kvarnholmen under en fredags- eller lördagskväll?

Alltför många barn umgås huvudsakligen med andra barn och därmed utvecklas varken språk eller sociala färdigheter på samma sätt som de barn som har tillgång till kloka och omtänksamma vuxna. Vissa barn lever med vuxna som passar upp och ”sopar bort alla hinder” men som inte ger gränser och normer.

Skolan ska inte ta över föräldraansvaret. Vi ska däremot bistå föräldrarna i deras fostransuppgift.

Det borde vara självklart att alla föräldrar kräver samma uppförande av sina barn i skolan som de kräver när barnen åker till exempelvis simhallen.

Den oro som finns i dagens skola beror ofta på att mellan två och fem av hundra elever har stora svårigheter att leva upp till de sociala, demokratiska och rättsliga spelreglerna som gäller i hela vårt samhälle. Skolan lär inte dessa barn och ungdomar att trakassera, mobba eller hota andra. Det kan de redan när de börjar skolan. Skolan kan och ska däremot aldrig acceptera att elever hotar, mobbar eller slår.

Vad gör skolan för att hindra mobbning, hot och våld?

Brottsbalken gäller även i skolan. Skolor ska anmäla hot, mobbning och våld till polisen. Åtgärderna måste självklart anpassas efter elevernas ålder och mognad. Fler anmälningar görs i dag till socialtjänsten om barn som far illa. Arbetsmiljölagstiftningen används i många fall för att garantera alla elevers rätt till en trygg skolgång. Nu väntar vi på att skollagen ska ge oss rektorer en tydlig rätt att flytta mobbaren för att bland annat på så sätt skapa trygghet för den mobbade. Att vi anmäler till polisen är bra men det löser inte den aktuella situationen i skolan.

Skolans åtgärder måste alltså anpassas efter gällande lagstiftning.

Skolans vapen är samtalet, samtalet som ska leda till ett förändrat beteende hos de elever som av olika skäl inte har normerna med sig till skolan. Samtal med eleven med föräldrarna och andra resurspersoner. Detta är i princip den enda åtgärd skolan kan ta till. Skollagen, är som nämnts, tämligen tandlös vad gäller åtgärder för att hantera hot och våld i skolan. De regler som finns tycks mer ta till vara rättigheterna för de som utsätter andra än rättigheterna för de som blir utsatta. Rektor har inte rätt att av disciplinära skäl flytta hotfulla elever till andra skolor. Det är inte ens självklart att rektor kan placera sådan elev i annan klass eller ge undervisning i särskild grupp. För detta krävs i de flesta fall målsmans medgivande. Rektors uppdrag, befogenheter och möjligheter att tillrättaföra elever och hantera hot och mobbning måste bli tydligare uttryckt i skollagen.

Hur förebygga?

Tillbaka till samtalet. Är då detta inte ett relativt uddlöst vapen? Det beror helt och hållet på hur det hanteras. Det är min bestämda uppfattning att det blir den ordning, trygghet och studiero i skolan som vi vuxna och elever bestämmer oss för att vi ska ha. Hur går då detta till?

Det är tämligen elementärt men fordrar en del arbete. Rektor måste för det första självklart ha en egen bild av den ideala skolan. Uppgiften till personalen och till föräldrarna på föräldramöten blir att beskriva: ”Hur är en bra och trygg skola?” ”Vad ska gälla för att vi ska uppnå detta?” ”Vad gör vi om någon bryter mot reglerna?” Lärarna frågar eleverna: ”Hur vill ni att det ska vara på er skola?” När detta är gjort har vi en bild av den goda skolan som är förankrad hos personal, föräldrar och elever.

Rektor sammanställer utifrån detta breda samråd ett gemensamt dokument som fastställs i föräldramöten, klassråd och inte minst i personalkonferensen. Detta sätt att arbeta är mycket enkelt men också mycket effektivt. Det återstår sedan bara att leva upp till det som står i det gemensamma dokumentet. Detta arbete och ansvar ligger främst på personal och rektor men med elevers och föräldrars verkliga stöd.

Skolan ska vara en inspirerande och lärande miljö. Den ska vara en plats där ungdomar utvecklas till att bli något annat än vad de är nu och var tidigare. Skolans uppgift är inte att fokusera på nuet och få eleven att säga: ”Jag duger som jag är”.

Skolan ska peka mot framtiden och utmana eleven att fråga: ”Vad kan jag bli?” Allt detta kan endast åstadkommas i en trygg och kreativ miljö, fri från trakasserier, mobbning och hot.

Våra barn och ungdomar behöver nu mest av allt en trygg tillvaro med föräldrar som har tid att fostra och tjäna som goda förebilder.

Mats Nilsson