Så stoppar vi katastrofer
Centraleuropa har nyligen drabbats av de högsta vattennivåerna på hundra år. Alla har vi chockats av bilderna på den syndaflod som dragit fram och som orsakat enorma skador. Men vi har också bevittnat hjältemodiga insatser och stort mod.
Hundratusentals räddningsarbetare har arbetat dygnet runt för att rädda sina samhällen. Och aldrig har väl vi andra, som med sorg i hjärtat sett nyhetsbevakningen, så ivrigt följt prognoserna för vattenståndet i floderna Donau och Elbe.
De våldsamma översvämningarna har inte tagit hänsyn till några nationella gränser och det har varit omöjligt för de drabbade länderna att klara sig på egen hand. Grannländer har hjälpt varandra, samtidigt som de försökt bekämpa översvämningarna på hemmaplan. EU-kommissionens nya centrum för krisberedskap har noga följt utvecklingen och fortlöpande bistått de nationella myndigheterna med såväl uppdaterade satellitbilder av översvämningarna som prognoser i realtid.
2013 års översvämningar har väckt minnen till liv från 2002 och är ännu en påminnelse om hur vi påverkas av klimatförändringarna. I århundraden har våra floder varit en källa till välstånd och gett oss handelsförbindelser, och vi har byggt våra städer vid dess stränder. Och då och då har vattnet översvämmat markerna och orsakat död och misär. I takt med ökade klimatförändringar har allt fler människor drabbats av fler och större översvämningar. De utgör mer än hälften av alla de förluster som uppstår till följd av naturkatastrofer.
Moder Jord tar ut allt högre skatter. Europa värms upp snabbare än många andra delar av världen. Under de senaste tio åren har den europeiska marktemperaturen stigit med i genomsnitt 1,3 grader celsius jämfört med tiden före industrialiseringen. Det globala genomsnittet ökar med 0,8 grader.
Enligt FN kommer extremt väder att bli allt vanligare. För Europas del innebär detta allt fler översvämningar, stormar, värmeböljor och skogsbränder. Och det räcker inte längre med att försöka klara av översvämningarna allt eftersom de drabbar oss. Nu måste vi med förenade krafter bygga upp en beredskap och jobba förebyggande.
Det finns tre prioriterade områden:
EU måste fortsätta att gå i bräschen för bekämpningen av klimatförändringar. Utsläppen av växthusgaser måste minska i hela världen och den globala uppvärmingen måste hållas under 2 grader.
Vi måste lära oss att leva med konsekvenserna av klimatförändringen. Detta är en av de största utmaningarna för den regionala utvecklingen i EU. Därför presenterade kommissionen i april en strategi för hur beslutsfattarna ska kunna välja de bästa lösningarna för sina medborgare. Vi måste handla snabbare, bättre och mer effektivt.
Vi måste stärka katastrofhanteringen. Kommissionen har redan föreslagit en ny lagstiftning där ett viktigt initiativ är att skapa en frivillig pool av nationella tillgångar, till exempel tung pumputrustning, som kan sättas in med kort varsel. Men det bör finnas en balans mellan solidaritet och ansvar och medlemsländerna måste utarbeta och dela riskbedömningar samt stärka det pågående arbetet med övningar, utbildning, och expertutbyten.
Cirka 5,6 miljarder av EU:s budget har avsatts för katastrofriskreducering vid översvämningar, skogsbränder, jordbävningar och jordskred, och vid behov kan det bli ännu mer under de kommande sju åren.
Insatserna har redan burit frukt. Visserligen har Centraleuropa drabbats mycket hårt de senaste veckorna, men beredskapen var ändå bättre än 2002.
Även om vi ställs inför allt större risker kan vi gemensamt rida ut kommande stormar.
Connie, Hedegaard, EU-kommissionär för klimatpolitik
Kristalina Georgleva, EU-kommissionär för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering
