"Ryssland hotar och regeringen är tyst”
Samtidigt som det pågår kräver Ryssland avtal på en buffert av stater mellan sig och NATO som helt skulle åsidosätta ett antal länders rätt att bestämma över sin egen alliansfrihet. Ett krav som är så orimligt att det kan misstänkas ha framförts av Ryssland för att omöjliggöra fredliga förhandlingar.
I det här allvarliga läget går Finlands president ut och, med all rätt och önskvärd tydlighet, förklarar att det står Finland fritt att själva besluta om att ansluta till NATO. Från svenska regeringen är det tyst. Tyst, med undantag då av försvarsminister Hultqvist som passade på att påminna om FN-stadgans regler om staters territoriella integritet och politiska oberoende. Som att en sådan påminnelse skulle få Putin att backa från försöken att köra över Sveriges nationella suveränitet.
Det pågår ett spel med väldigt höga insatser. Ryska och dessförinnan, Sovjetiska, ledare har alltid använt utrikespolitik för att stärka sin nationella maktposition. Opinionen gynnar den som kan visa upp Ryssland som en aktör som ska respekteras, helst fruktas, på den internationella scenen.
Även om något demokratiskt val inte finns på horisonten som skulle kunna hota Putins makt så lär genomslaget av demokratirörelsen i Kazakstan vara ett orosmoln för Kreml. Inte så mycket för utvecklingen i grannlandet utan för luften under vingarna den ger åt den ryska motsvarigheten, som finns där om än illa tilltufsad.
Frågan som återstår för Sverige är om vi ska krypa för Putins hot och personliga maktambitioner, eller om vi ska tydligt markera att Moskva inte och aldrig kommer att få köra över vårt lands rätt till självbestämmande. Moderaterna och övrig opposition har uppmanat regeringen både att sammankalla försvarsberedningen och bjuda in till samtal.
Man skulle tro att detta läge, om något, skulle inbjuda till nationell samling. Men inte ens med kniven mot strupen vill regeringen öppna upp för överläggningar om det som i Finland blev det självklara övervägandet – medlemskap i NATO.
Sällan har jag väl skrivit en så självklar mening: Sverige behöver en regering som sätter ner foten när vårt land hotas.
Marie Nicholson (M), riksdagskandidat
