"Restaurering av åar i sydöstra Sverige”
Jag har i 40 år jobbat med teknisk systemanalys och projektledning men är uppvuxen vid ån i en bondby. Jag såg som barn följderna av tidigare åtgärder: utdikningar, sjösänkningar, borttagning av trösklar i åfåran och en meandrande å som blev en dräneringskanal. Vårfloden var mäktig. Id och mört simmade för att leka och vi kunde snärja id. På sensommaren var flödet slut och den mindre av våra två dammar torkade ut helt. Vi barn flyttade i glasburkar småkräftor, ålyngel, lake yngel och annan småfisk till den större dammen som inte torkade ut helt.
Våldet på åsystemen utövades då den stora befolkningsökningen krävde mer åkermark för att minska svälten. Mader för slåtter torrlades. Sjöar sänktes eller torrlades helt. Myrar och kärr dikades ut. Vattenblänk i landskapet försvann. Laga skiftet gav ekonomiska incitament. Byskomakare Jonas Stolt levde i mitten av 1800-talet i Högsby. Citaten är ur olika avsnitt i hans minnen.
”Återställa åsystemen i Sydsverige till statusen för 200–300 år sedan är klart inte möjligt vare sig ekonomiskt eller praktiskt. Återställa dem till statusen för 150 år sedan är inte önskvärt.”Rune Axelsson, Kalmar.
”När vi kommo till Garversbäck, så var där bron av trä och vattenflödet tredubbelt mot nu, ty härifrån och till Kalvenäs, voro alla marker vattendränkta, och fisken gick överallt och somliga fångade rätt mycket därav. Men sedan sjön tappades 1830 eller 1831 så äro alla dessa marker förvandlade till åkrar. Så långt som ögat räcker att se, till höger och vänster så är det nu åkrar och torra marker där som då var skog och mossar och fisken hade sin fria gång.” ”Vill vi nu visa en yngling alla de ställen, där sådana skvaltor (enkla kvarnar) ha stått, så skulle han nog sätta skarpa ögon på oss och tro, att vi ville skämta honom eller truga på honom någon grov lögn. Här finns ju varken vatten eller fall. ” Senare har byggts dammar, men då i åar starkt påverkade av mänskliga åtgärder.
Återställa åsystemen i Sydsverige till statusen för 200–300 år sedan är klart inte möjligt vare sig ekonomiskt eller praktiskt. Återställa dem till statusen för 150 år sedan är inte önskvärt. Dessa ingrepp var utan den kunskap vi har idag, många aspekter som ska viktas; biologisk mångfald, balanserad vattentillgång i skog och åkermark, fossilfri elproduktion, näringstransport till havet, påfyllnad av grundvatten, miljön för fisk, kulturminnen och naturupplevelser.
Myndighetsregler är rigida och detaljerade. Samma regler gäller för en fjällbäck i Lappland som för ett söndergrävt åsystem i Sydsverige. Fjällbäcken är fortfarande i ett naturtillstånd och bör så vara. Åarna i Sydsverige är resultat av 200–300 års ingrepp av människor. Återställa meanderkrökar, som i Kissimmeei i Florida för att skydda nationalparken Everglades från övergödning, är inte praktiskt här. Buffra vatten vid stora flöden, bevara vatten i systemet över året och ge vår-vandrande fisk passage ger flera positiva effekter.
Buffring i småsjöar, kärr och mader kan ske i begränsad omfattning. Fördämningar och dammar ska vara kvar och fiskpassager ordnas med trappor (på våren finns det gott om vatten). Finansiering bör samhället hjälpa till med. Mader för slåtter och bete uppmuntras. Dammar ska bara rivas på mycket goda skäl. Bestämmelse och samhälliga regler ska vara översiktliga och inte detaljrika. Markägarnas kunskap och intresse ska tas tillvara. Skogsstyrelsens regelverk kan vara en förebild. Det krävs kunskap och energi för nå ett godtagbart resultat.
Rune Axelsson, Kalmar