Personer med handlingskraft bör ha operativt ansvar vid kris
Enligt regeringsformen skall regeringen styra riket. Därmed inte sagt, att landets operativ ledning måste finnas i regeringskansliet. Vem var då nationell operativ chef under tsunamikatastrofen? Den frågan ställdes flera gånger under KU-förhören. Oklara svar gavs. Under normala fredsförhållande är de verkställande myndigheterna operativa. Under krig är Överbefälhavaren med biträde av Högkvarteret operativ chef. Vid mycket stora kriser och katastrofer: Bör den operativa ledningen finnas i regeringskansliet eller i en eller flera myndigheter?
En för landet mycket allvarlig katastrof kan självklart också äga rum i Sverige eller dess närområde. Samhällspåfrestningarna kan komma successivt, men de flesta kommer sannolikt helt överraskande såsom den katastrofala stormen Gudrun, som främst drabbade Småland.
I regel krävs ett teoretiskt och praktiskt handlande, vilket innebär snabba och målinriktade beslut under krisens första timmar. Här bör våra arméreglementens grundtanke gälla: ”Obeslutsamhet och uraktlåtande att handla ligger en chef mera till last än misstag av val av medel”. Konungen framförde några dagar efter tsunamin samma tanke, men med andra ord. Självklart måste den operativa chefen ha ett ledningsstöd i form av en stab med dygnetruntförmåga samt snabba och säkra kommunikationer. Han bör ha tilldelats ett varaktigt mandat oberoende av riksdagsval. Förberedelser inför kriser består främst, att han planer och leder många övningar på nationell och regional nivå. Han blir då känd av personal i vår krisledningsorganisation, men ock för svenska folket.
Vårt politiska system på central nivå, inkluderande regering och riksdag, är en strängt hierarkisk maktstruktur, som i regel påverkas av media. Man kommer oftast in underifrån och väntar på att cheferna högst upp säger, hur det skall vara. Detta är en tidskrävande ordning, som inte är funktionellt i ett operativt system. I en sådan politisk krismiljö har professionella operatörer begränsad förmåga att verka snabbt och beslutsamt. Politiker har helt enkelt inte har den rätta kompetensen. De kan inte och skall inte göra allt. Dessa slutsatser belyses väl av tv-spelet Kommissionen och de nyss genomförda KU-förhören. Regeringskansliet såsom plats är inte idealisk för arbete i mycket svåra och stressade lägen.
Det operativa måste skötas av personer, som har praktisk handlingskraft med speciella kunskaper, vilka ofta tar lång tid att förvärva. De professionella har som beslutfattare ett ansvar som har med saken, inte med makten att göra. De måste träna och tillämpa sina kunskaper under ständigt nya omständigheter.
Under tsunamin leddes Italiens operationer på ett mycket effektivt sätt av civilförsvarschefen Bertolaso. Han hade närmast oinskränkt makt, även om han ödmjukt tillstod, när han för en tid sedan besökte Stockholm, att han inte kunde vägra ett beslut av premiärministern. Under sig hade han i stort sätt hela samhällskroppen att styra och ställa över. När han kallar infinner sig de högsta företrädarna för de samhällsfunktioner, som han pekat ut till en toppmodern krisledningscentra i hjärtat av Rom.
En sådan ordning är i fred något osvensk, men kan i en kris inledning vara direkt avgörande. Det kan vara svårt för politiker oavsett färg och byråkrater att erkänna detta även om verkligheten talar ett tydligt språk.
Sverige har nu i fem år byggt upp en krisledningsorganisation med huvuduppgift att planera och vidta förberedelser för att förebygga, motverka och begränsa sårbarhet och risker i fred. I uppgiften ingår att planera och genomföra övningar i olika samhällsnivåer. KBM samverkar med områdes- och sektorsansvariga organ i samhället. För att KBM skall kunna stödja regeringen vid en oväntad mycket stor kris/katastrof måste myndigheten organisatoriskt förstärkas med en fristående operativ del (chef och stab), som har mandat att handla självständigt i statsledningens anda. Vid sådana sällsynta tillfällen är det för sent att diskutera ekonomiska frågor.
Det kommer att ta lång tid, innan vårt land får en effektiv nationell krisledningsförmåga. Vi svenskar bör således vara försiktiga och ödmjuka, då vi betraktar och uttalar oss om andra länders tillkortakommande.
Herman Westrup
