Pappersbranschen motarbetar ökad pappersåtervinning
Det är varken trovärdigt eller i linje med lagstiftningen och den lösning som föreslås kommer att leda till minskad återvinning.
25 år efter producentansvaret för förpackningar och tidningar infördes, kan vi konstatera att det inte blev som det var tänkt. Många tar sig förvisso till återvinningsstationerna, men producenterna lyckas allt för sällan tömma i tid och hålla dem rena. Stora mängder återvinningsbart material har också slängts i restavfallet – en tredjedel av den genomsnittliga soppåsen består av förpackningar och tidningar.
”Istället för bostadsnära insamling vill de därför hänvisa tidningar till en betydligt billigare lösning med återvinningsstationer ute på stan’.”Steve Sjögren (S), Förbundsordförande, Kalmarsundregionens Renhållare.
Med start 2021 ska insamlingen istället ske bostadsnära och 2025 ska alla ha möjlighet att lämna förpackningar och tidningar där de bor. Potentialen är enorm! Alla erfarenheter visar att konsumenterna uppskattar den nära servicen och sorterar ut mer för återvinning. Flera kommuner som på eget initiativ erbjuder denna service visar att mängden avfall som läggs i soppåsen och förbränns kan halveras.
”Men”, säger pappersbranschen, ” vi återvinner redan mer än 90 procent av allt papper”. De tar det som ursäkt för att försöka undslippa de krav som det uppstramade regelverket ställer. Istället för bostadsnära insamling vill de därför hänvisa tidningar till en betydligt billigare lösning med återvinningsstationer ute på stan’. De vill alltså tvinga alla hushåll att själva bära iväg med sina tidningar – även de som idag kan lämna dem till återvinning i sitt soprum.
Pappersbranschens fina fasad krackelerar när man belyser den. Inte nog med att hushållens arbete inte värdesätts; sanningen är att den faktiska återvinningsgraden är oklar, eftersom pappersproducenterna av ”sekretesskäl” vägrar lämna uppgifter på hur mycket papper som satts på marknaden.
Naturvårdsverket, ansvarig tillsynsmyndighet, noterar att ”data för returpapper inte är känt efter 2009”. Det hindrar inte lobbyister från att hävda att Sverige har ”världens bästa återvinning av tidningspapper, där 90 procent återvinns”. Hur de nu kan veta det.
Om producenternas statistik är höljd i dunkel är Avfall Sveriges siffror glasklara. De visar att 40 000 ton tidningar redan idag hamnar i soppåsen och förbränns. Sedan producentansvaret infördes har svenska hushåll betalat 20 miljarder kronor för förpackningar och tidningar som sorterats fel – ofta på grund av dålig service. Därtill har kommuner gratis upplåtit mark för återvinningsstationer till ett värde av 48 miljoner kronor varje år. I 25 år.
Om pappersbranschen tvingar svenskarna att transportera sina gamla tidningar till återvinningsstationer, uppfyller det knappast förordningens krav. Förordningens syfte är att hushållen ska kunna lämna vardagens avfall på samma plats, genom samma system.
Det ska vara svårt att göra fel!
Att göra avsteg för tidningar skulle försämra servicen och försvåra kommunikationen, vilket kan försvaga den positiva effekten av BNI. När övriga avfall kan lämnas vid bostaden riskerar tidningarna att slängas i soppåsen istället för att återvinnas.
Varken Sveriges hushåll eller kommunerna lär skicka någon faktura till pappersproducenterna för de kostnader de har haft. Det är dags för producenterna att ta sitt ansvar, tacka för hjälpen och ordna den bostadsnära insamling som lagen kräver.
Steve Sjögren (S),
Förbundsordförande, Kalmarsundregionens Renhållare, KSRR och ledamot, Avfall Sveriges styrelse.
