”Olaglig och onödig fattigdom för personer med funktionsnedsättningar”
Dels på grund av dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning med hög skatt, dels på orimligt höga hyror i gruppbostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstillägg! Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker.
Olagligt för att LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor. Olagligt för att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin artikel 28 erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad, samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor.
”Ansvariga politiker är genom ett stort antal statliga utredningar och rapporter mycket väl informerade om hur illa det ekonomiska läget är för LSS-gruppen.”Harald Strand Förbundsordförande FUB
Vi i FUB brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från våra politiker. Ansvariga politiker är genom ett stort antal statliga utredningar och rapporter mycket väl informerade om hur illa det ekonomiska läget är för LSS-gruppen. Politikerna kan inte heller skylla på att FN-konventionen är otydlig, som man envisas med att göra avseende LSS. I FN- konventionen artikel 28 är det tydligt att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som medborgare i övrigt.
Gruppen funktionshindrade med aktivitets- eller sjukersättning fortsätter år från år att tappa i köpkraft. Medan löntagares löner ökat med 27 procent från 2009 till 2019, har sjukersättningen bara ökat med 12 procent. Till detta kommer att just den här gruppen betalar mer relativ skatt än andra grupper. Nettoinkomsten efter skatt för personer med garanterad sjukersättning 2019 var 7500 kronor per månad, medan minimilönen för personer utan yrkeserfarenhet var mer än dubbelt så hög, 16300 kronor per månad. Man behöver inte vara expert på ekonomi för att inse att det varken är rimligt eller förenligt med vad våra lagar föreskriver.
I den senaste LSS-utredning samt de utredningarna om assistans och LSS på 2000-talet diskuterades enbart statens utgifter för LSS, eller egentligen bara utgifterna för assistansersättningen. När vi försökt få med den enskildes ekonomi i utredningen, så har det avvisats tydligt av ansvariga. Även ute i kommunerna letar alla möjligheter att ta betalt for den omsorg som enligt LSS ska vara gratis. Nya merkostnader för den enskilde dyker upp trots principen att ”man ska inte ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning”.
Det är orimligt att vi i en välfärdsstat som Sverige ska lämna personer med svåra funktionshinder i dubbelt utanförskap. Dels ett utanförskap som beror på funktionsnedsättningen som många gånger gör det svårt att delta i samhällslivet. Dels ett utanförskap som beror på livslång fattigdom som gör att man inte har ekonomisk möjlighet att delta. Det är inte rimligt att många i hela sitt vuxna liv ska gå minus ekonomiskt varje månad och hänvisas till livslångt försörjningsstöd.
Självklart har vi råd att ge även dessa medborgare ett liv som oss andra med goda levnadsvillkor, det som LSS föreskriver och självklart ska även LSS-gruppen kunna ta del av våra allmänna välfärdsförbättringar som FN-konventionen utlovar.
Allt annat är en onödig fattigdom och en skam för vårt samhälle!
Harald Strand Förbundsordförande FUB
Göran Stridsberg Länsförbundet FUB Kalmar
