”När blir det Region Kalmars tur?”
Detta kunde ju tolkas som ljuv musik för regionerna utanför storstäderna. Men så kom nyheten nu i oktober att Trafikverket, som årligen omsätter cirka 80 miljarder kronor, inte har pengar nog för att betala ett årligt driftsstöd till Stångådalsbanan.
Detta uppgår till 18,4 miljoner kronor per år, alltså till 0,2 promille = två tiotusendelar av Trafikverkets medel. När Trafikverket 2023 inte kunde utnyttja de underhållsanslag man fått det året för järnvägar omfördelade man 750 miljoner kronor till vägunderhåll. Således kan/kunde Trafikverket inom sin totalbudget omfördela medel.
Staten betalar via Trafikverket ut ca en miljard kronor per år i driftstöd till Gotlandstrafiken, några olika järnvägar, däribland Stångådalsbanan och flyg. Totalt skulle driftsstödet behöva ökas med ca 250 miljoner kronor för år 2025. Men regeringen ger blott ett tillskott om 54 miljoner. Pengarna räcker inte till mer, har Infrastrukturminister Andreas Carlson meddelat.
I budgetpropositionen för 2025 konstateras att man har ett reformutrymme om 60 miljarder kronor. Trots detta anser vår infrastrukturminister Andreas Carlson att det saknas pengar för driftsstöd till bland annat Stångådalsbanan.
Budgetpropositionen anvisar några nya miljarder kronor för ökat järnvägsunderhåll och nybyggnation i Sverige. Men vad får Region Kalmar län? När blir det helsvetsad räls på hela Tjust – och Stångådalsbanorna? Elektrifiering och säkrare vägövergångar? Och därmed kortare restid.
Med en elektrifierad Höglandsbana mellan Oskarshamn och Nässjö vill Scania köra lastbilshytter från Oskarshamn till sin fabrik i Holland. Redan i dag kör man insatsvaror till hyttillverkningen. Till Hultsfred körs material till IKEAS fabrik. Med NATO anslutningen följer krav på att kunna transportera militärer krigsmateriel till Östersjöhamnar bl a Oskarshamn, Västervik och Kalmar.
Således har järnvägsnätet i Region Kalmar redan i dag viktig funktion, som kan bli större. Med större satsningar skulle det uppstå synergieffekter mellan de olika banorna (Stångådal- , Högland- och Tjustbanan samt Kust till Kustbanan).
Mobbing definieras som långvarig kränkande särbehandling av människor. På arbetsplatser med starka och insiktsfulla ledare uppstår ingen mobbing. Den behandling som region Kalmar län fått utstå under åratal vid fördelning av infrastruktursatsningar kan beskrivas som regional mobbing.
I de Nationella planerna för fördelning av medel för infrastruktursatsningar per capita brukar Region Kalmar få cirka 3 000 kronor per person under de tolvåriga planperioderna mot i genomsnitt för Sverige cirka 30 000 kronor. Detta kan beskrivas som regional mobbing.
En stark nationell politisk ledning, det vill säga regeringen måste se till att medelsfördelningen i Sverige inte blir så skev som i dag utan betydligt mer rättvis. Snabba och pålitliga förbindelser är viktiga för alla regioner. Kontakter ger impulser och stimulerar utvecklingen. Det gäller ju förstås även Region Kalmar län.
Ulf Flodin, ordförande Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet