Under mina år som chef för BEVI i Blomstermåla hade jag förmånen att arbeta både i Finland och Estland. Jag är imponerad såväl av de kunniga teknikerna som av framåtandan i dessa länder.

I norra Finland byggde vi till exempel i ett bra samarbete med energijätten Fortum ett kommunägt vattenkraftverk. I Estland byggde vi med hjälp av SIDA/Swedfund ett av de första småskaliga och helautomatiska vattenkraftverken i östra delen av landet. Härigenom kunde den kringliggande landsbygden få jämnare och bättre tillgång till el och den miljöförstörande oljebaserade produktionen fasas ut.

I Sverige är tiden för nya små vattenkraftverk tydligen förbi, och det är bara att acceptera att våra fritidsintressen anses viktigare än vattenbaserad elproduktion.

Vindkraften, som skulle ersätta allt annat, börjar nu få motstånd. För vårt växande behov av elkraft kommer inte en fortsatt utbyggnad av vindkraften att räcka, inte ens om ytterligare kinesiska pengar pumpas in i stora mängder. Även om exploatering av en ny älv i Norrland skulle bli aktuell, kommer detta i brist på överföringskapacitet inte att hjälpa södra delen av vårt land.

Då återstår den smutssmetade kärnkraften. Här har mycket hänt sedan man beslutade avveckla den. I vårt grannland Finland förespråkar nu miljöpartiet kärnkraft. Många av våra välmenande svenska ungdomar som demonstrerade mot något man inte visste särskilt mycket om, lider nog i dag av de höga elpriserna. Vad gör vi nu då?

Personligen anser jag att vi skyndsamt skall studera de mindre kärnkraftverk som nu byggs i exempelvis Estland. Redan om fem år borde ett liknande verk kunna vara i drift i Oskarshamn. Men det fordrar politiska beslut. Är vi mogna för det? Nästa år är det valår.

Folke BL Johansson