Annons

Levande skola – levande landsbygd

Idag bor det cirka 80 personer mellan 85–100 år i bygderna Figeholm och Fårbo (de som bor utanför bygderna är ej medräknade). Ett naturligt generationsskifte i bygderna stundar. Då kan man anta att par som vill bilda familj eller de som redan är barnfamiljer, kommer att söka sig till dessa lockande bostäder.
Kommunpolitik i Oskarshamn • Publicerad 30 november 2023
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Det är barnen som sedan ska förvalta vårt land och då vill vi att de ska ha de bästa möjliga förutsättningar för att bemästra det.”
”Det är barnen som sedan ska förvalta vårt land och då vill vi att de ska ha de bästa möjliga förutsättningar för att bemästra det.”Foto: Roger Carlsson

I en tid av mycket oroligheter i storstäderna är det fler och fler som ser sig om efter boende i mindre orter. Något som är extra viktigt för barnfamiljer är att ha en fungerande och attraktiv skola och förskola för barnen att vistas i. Ännu hellre bör de vara fräscha och anpassade för det som verksamheten kräver, med minst samma standard som de skolorna och förskolorna i Oskarshamn har.

Dessa bör även ha engagerade pedagoger som stannar, låg personalomsättning samt säker och brukbar utrustning både på utegården och inomhusmiljön. Vid årsskiftet till 2021 bjöd Socialdemokraterna och bildningsförvaltningen in föräldrar och samhällsföreningarna i Figeholm och Fårbo till dialog. Mötet ägde rum i Figeholmsskolans matsal och ämnet var ”Framtiden för förskolorna samt skolorna i Fårbo och Figeholm”.

”Precis innan skolavslutningen 2023 får föräldrarna besked om att det inte blir någon 3:e klass i Figeholm. Till allas förvåning möts föräldrarna även av beskedet att det inte heller blir någon årskurs 2. Detta ifrågasätts givetvis och svaret som ges är att klassen som börjar årskurs 1 till hösten är så stor att inte heller årskurs 2 får plats att gå i Figeholmsskolan, utan flyttas till Fårbo.”
Elin Wågerud (SD), ersättare bildningsnämnden.
Annons

Mötet mynnade ut i att det bildades en arbetsgrupp med syfte att Figeholmsskolan skulle byggas ut eller erhålla extra lokaler, detta för att årskurs 3 skulle kunna bedrivas samt att förskolan skulle få mer plats. Föräldrar, då med barn i årskurs 2, fick starka indikationer på att deras barn skulle få gå årskurs 3 i Figeholm. En lättnad för många föräldrar.

Sedan hände något. Det blev tyst om utbyggnaden och inga byggarbetare syntes till. Precis innan skolavslutningen 2023 får föräldrarna besked om att det inte blir någon 3:e klass i Figeholm. Till allas förvåning möts föräldrarna även av beskedet att det inte heller blir någon årskurs 2. Detta ifrågasätts givetvis och svaret som ges är att klassen som börjar årskurs 1 till hösten är så stor att inte heller årskurs 2 får plats att gå i Figeholmsskolan, utan flyttas till Fårbo.

Hur kan det vara möjligt att ha så karaktärslös framförhållning? Är det passande ur ett resultat/kvalitetsperspektiv att ha en skola med bara årskurs F 1 och 1? Hur ska en sådan liten skola med ett splittrat lågstadie kunna bibehålla pedagogisk, duktig personal? Personal som kan stötta varandra och jobba med förbättringar samt utveckling av lärande och elever.

Fokus och resurser behöver nu läggas på ett nytt genomtänkt och välplanerat projekt som syftar till att återupprätta det en levande landsbygd behöver: Attraktiva och rymliga förskolor och skolor som är utrustade och anpassade för det verksamheterna behöver. Inte bara i Figeholm. Detta gäller även Kristdala, Fårbo, Bockara och Påskallavik. Det behöver satsas på dessa för att locka invånare samt behålla de familjer som bor där. Då behöver vi skapa förutsättningar för att ta emot barn och elever i dessa bygder och ge dem en förstklassig utbildning.

Skolan betraktas som en viktig, samlande institution på landet. Det är en samlingspunkt som bär bygden. Självklart skulle det bli mindre attraktivt för barnfamiljer och unga par att flytta dit om det inte finns förskolor/skolor med hög kvalitet. Risken med att inte satsa på skolorna i ytterområdena är att det blir motbjudande att söka sig dit och att bygderna ackumulerar tomma bostäder eller enbart sommarstugor. Slutresultatet för denna väg är att vi skapar ”spökbygder”.

Vill vi nå kommunens mål om att öka antalet invånare samt att ha kvar en levande landsbygd så kan vi inte centralisera skolan. Vi förstår att det kommer krävas omprioriteringar i skolans verksamheter

men målet måste vara att omdisponera resurser så de läggs så elevnära som möjligt, så de når bygderna där barnfamiljer bor. Skolan måste vara likvärdig oavsett var i kommunen skolan erbjuds.

Besparingar får läggas inom andra områden, inte på våra barn och ungdomar. Det är barnen som sedan ska förvalta vårt land och då vill vi att de ska ha de bästa möjliga förutsättningar för att bemästra det.

Elin Wågerud (SD), ersättare bildningsnämnden

Annons
Annons
Annons
Annons