"Låt oss tävla i miljöpolitik”
Inte helt oväntat har vi miljöpartister vant oss vid att ha allmänhetens förtroende i miljö- och klimatfrågor. Trots att konservativa borde ha ideologiska motiv för att tillämpa försiktighetsprincipen och visa återhållsamhet i exploatering av naturen, har det inte varit en politik man sett mycket av från Moderaterna. Snarare har de varit helt blinda för vad otyglade marknadskrafter gör med de ändliga resurserna. Grundhållningen är att egenintresset ges utrymme för att vara samhällets drivkraft, vilket är en riktigt farlig filosofi. Högerpartierna är de sista som gett upp total förnekelse om att människan påverkar klimatet.
Nu framställer moderater sitt parti som bäst på miljö- och klimatpolitik, eftersom de för första gången nådde upp till Miljöpartiets siffror, i Demoskops mätning, av vilket parti som en liten grupp på 1300 personer tyckte var bäst på olika sakpolitiska områden. Felmarginalen är stor. En viktig sak att förstå, är att tilltron till Miljöpartiets klimatpolitik är mycket större än andelen som tänker sig rösta på oss.
Det är minst fyra gånger fler som tycker att vi har den bästa politiken på området, medan moderaternas siffra ungefär motsvarar partiets opinionsstöd. De hade alltså bäst miljöpolitik enligt bara sina egna väljare. Men grattis ändå att ni för första gången nådde upp till våra siffror, även om det redan kommit nya mätningar som visar på mindre än halva det stödet. Ordningen verkar återställd. Men vi tål att utmanas. Kanske kan det hända igen att vi får sällskap i toppen?
För det är ändå något positivt att moderater plötsligt uttrycker en ambition på miljöområdet. Det är nya toner som jag välkomnar. Gör hellre det än att försöka vinna röster från SD genom att bli mer lika dem, under förespeglandet att det är de som förändrats och inte ni. Den normförskjutning ni bidrar till minskar den sociala sammanhållningen och är på sikt samhällsskadlig.
Ett råd; vill ni på riktigt blir ett bra parti för våra grundläggande livsbetingelser kan ni behöva lyssna på miljörörelsen.
De kan förklara att otyglade marknadskrafter suger ut planeten. De vet att kärnkraften är farlig, föråldrad och dyr. Och de kräver av oss förtroendevalda att inte vara så rädda för att använda skatteinstrumentet, även gentemot företag, för att styra om till klimatvänligare produktion och konsumtion.
Så var det då ledarsidans sakpolitiska konkretion av moderat miljöpolitik. Det enda exemplet blev ett förslag, som ska göra vurmen för ett friskare Östersjön mindre abstrakt. Det handlade om att rädda de akut hotade ”unika fiskarna” tumlarna. Med lite större genuint intresse för ämnet skulle ledarskribenten känna till att tumlaren är planetens kanske mest intelligenta däggdjur, efter människan. Dess släktskap med fiskarna är betydligt mer avlägset. Låt oss hoppas att fadäsen inte är representativ för blå miljöpolitik.
Jonas Löhnn, ordförande för Miljöpartiet i Kalmar
