”Låt inte Polen och Ungern blockera EU:s coronafond”
För att finansiera dessa måste andra medlemsstater således låna mer. Därutöver kräver detta skattehöjningar och planerade gemensamma skatter som inte bara är fel av principiella skäl, utan även drabbar europeisk ekonomi. Det är olyckligt att återhämtningsfonden fått en inriktning som försvårar den konkurrenskraft som Europa behöver, även om medlen i sin tur kan bidra till att utveckla ekonomin.
Men det är likväl viktigt att de åtgärder som den europeiska ekonomin trots allt behöver nu får komma på plats. Det är dessutom helt rätt att kräva att pengar som utbetalas till enskilda medlemsstater hanteras på effektivast möjliga sätt, inte påverkas av korruption och inte innebär att man accepterar övergrepp mot rättsstatliga principer i det enskilda landet.
”Idag väljer Polen och Ungern att blockera både återhämtningsfonden och EU:s nästa budget på grund av att rättsstatens principer ska vara kriterier för att få pengar. I grunden är detta lätt att hantera, även om det kräver en svår process.”Gunnar Hökmark, ordförande, tankesmedjan Frivärld.
Det senare är ett svårare kriterium än vad det ofta framgår i debatten. Även om övertrampen är tydliga när vi ser dem innebär det inte att de ur juridisk bemärkelse är entydiga. Den konstitutionella och politiska traditionen i olika länder skiljer sig så pass mycket att olika företeelser inte går att jämföra med varandra. Storbritanniens frånvaro av grundlag var exempelvis aldrig ett hinder för landet att vara EU-medlem och sågs heller aldrig som ett underskott i förhållande till rättsprincipen.
Frågan om avvikelser från rättsstatens principer måste därför bygga på en strikt juridisk prövning mot den gemensamma EU-rätten och inte på politiska bedömningar. Det är fullt möjligt att göra och bör göras. Att låta detta påverka bidrag till de länder och regeringar som bryter mot den gemensamma EU-rätten är en bättre balanserad reaktion än att direkt hamna i frågor om att ta ifrån ett land rösträtten eller att utesluta det från EU. I det senare fallet utesluter man nämligen inte bara regeringen, utan också folket och kommande generationer. Dessutom stärks fientliga krafter utanför EU, vars regimer ser demokrati som ett hot i sig.
Idag väljer Polen och Ungern att blockera både återhämtningsfonden och EU:s nästa budget på grund av att rättsstatens principer ska vara kriterier för att få pengar. I grunden är detta lätt att hantera, även om det kräver en svår process.
Återhämtningsfonden kan göras till en mellanstatlig fråga för de 25 länder som accepterar att rättsstatens principer och kraven på en effektiv resursanvändning ska vara kriterier för hur fondens medel används. Återhämtningsfonden kan ges följande stadgemässiga konstruktion – att Europaparlamentet tillsammans med de deltagande medlemsländerna utformar regler och innehåll, samt ansvarar för kontrollen.
Motsvarande revisionsverksamhet som utförs av Revisionsrätten kan genomföras mot fonden och dess användning. Det mellanstatliga samarbetet i en sådan återhämtningsfond kan baseras på det normala gemensamma beslutsfattandet, med undantaget att två länder inte deltar i finansieringen av fonden eller får medel ur den.
Det är ingen ideal lösning. Men det är bättre än att två medlemsstater, som blockerar för att de inte vill att rättsstatens principer ska prövas mot dem, får styra. Det blir också en tydlig signal till regeringar och medborgare i dessa länder om konsekvenser av att bryta mot grundläggande gemensamma regler.
Gunnar Hökmark, ordförande, tankesmedjan Frivärld.
