"Kriget har börjat - finns det något gott slut”
Tidigt den 24 februari gjorde han det. Som medveten och intresserad medborgare kan man inte undgå att göra jämförelser med 1914 och 1939. Vid dessa tillfällen hade vi exempel på olika staters oförmåga att hantera svåra situationer. Fram till 1914 hade Europa och världen upplevt en mycket positiv utveckling. Huvuddelen av ländernas befolkning uppskattade ett ökande välstånd. Den tyske kejsaren var på semester med sin lustjakt i det norska fjordlandskapet. Men någon eller några tryckte på fel knapp. Så var den första katastrofen ett faktum. Den blev också blev den egentliga orsaken till den andra.
1920- och 1930-talen präglades av ekonomisk och politisk oro. Tyska ledande militärer avrådde från krig. Men det tyska folket var hänfört av sin psykopatiske ledare. England och Frankrike trodde de skulle kunna förhandla och skapa ”fred i vår tid”. Stalin och Mussolini trodde de skulle ha något att vinna på gemensamma aktioner. Stalin vann inledningsvis halva Polen. Han var sedan nära att förlora kriget och hela det väldiga Sovjetunionen. Det var den övermodige Mussolini som indirekt räddade Stalin med sitt angrepp på Grekland. Det var något som han inte klarade. Hitler kände sig tvingad att ingripa. Därmed blev Operation Barbarossa, det vill säga angreppet på Sovjetunionen fördröjt och tyskarna hann inte inta Moskva före vintern. Tysklands enda luftlandsättningsdivision intog Kreta, men blev sedan inte någon mera gång operativ. Den användes som marktrupp i krigets slutskede.
”Olja och gas är beroendeframkallande. Några som genom en mindre skicklig energipolitik gjort sig beroende är några EU-stater, bland annat Tyskland. De har därmed begränsat sina möjligheter att agera. Utan olja och gas fryser man.”Birger Jägtoft, före detta brigadchef, före detta försvarsområdesbefälhavare och regementschef.
Europa och stor del av världen har i vår tid åtnjutit en lång period av fred. En del av tiden har visserligen benämnts Kallt krig. Vi har vant oss vid ett gott liv, att fritt resa, arbeta och umgås. Vi hade fått nog av Ondskans imperium, som Sovjetunionen med rätta benämndes. Många bedömare har ansett att om president Putin skulle inleda krig mot Ukraina nu, skulle han ha gjort en felkalkyl. Men det är inte Putins logik. Han sörjer Sovjetunionen. Han vill ensam ha makten. Han känner sig hotad av någonting som kallas demokrati och att människor vill ha inflytande över sina liv. Ett av Putins problem är ryska välutbildade människor, som vill just detta. Ukraina var ett för dåligt exempel, för nära.
Så behöver han tjäna pengar, till exempel sälja olja och gas till högsta pris. Det är inte så mycket mer, som Ryssland har att sälja, förutom krigsmateriel. Där finns hans närmaste medarbetare, oligarkerna. På bild ser de ut som rollistan i en gangsterfilm. Det är förmodligen nära verkligheten. Och olja och gas är beroendeframkallande. Några som genom en mindre skicklig energipolitik gjort sig beroende är några EU-stater, bland annat Tyskland. De har därmed begränsat sina möjligheter att agera. Utan olja och gas fryser man.
Nu har kriget börjat. En för vår framtid avgörande fråga är: Finns det något gott slut? I den ryska historien lär knappt hälften av de ryska tsarerna ha dött en naturlig död. Kan man möjligen hoppas att det som nu sker är början på slutet för Putinregimen. Kan vi möjligen hoppas på en händig person, som droppar en aning Novitjok på Putins stol.
Birger Jägtoft, före detta brigadchef, före detta försvarsområdesbefälhavare och regementschef.
