I dag minns vi de romer som föll offer för folkmord under Förintelsen
Särskilt går tankarna i dag till de drygt 4 000 romer som natten mellan 2 och 3 augusti 1944 fördes till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau. Romerna i lägret tatuerades med bokstaven Z och internerades i en specialavdelning för romer, där de till en början tilläts leva med sina familjer. Samtidigt mördades vuxna och barn rutinmässigt och fångar dog av sjukdomar, undernäring och medicinska experiment.
Lägrets sista romer utplånades under loppet av några timmar i början av augusti 1944.
Hur många romer som mördades av den nazityska regimen är osäkert. I dagens forskning varierar antalet mellan cirka 250 000 och 500 000 personer. Kanske så många som en halv miljon människor mördades i massavrättningar och koncentrationsläger. Romer var en osynliggjord minoritet under
Förintelsen, ofta utpekade som syndabockar, kriminella och smittospridare. Många tvingades leva vid sidan av det officiella samhället, var sällan registrerade och uppfördes inte på några listor.
Förföljelserna av romer tog inte slut med andra världskriget. Långt in i vår tid har romer fortsatt blivit utsatta för övergrepp. Även i Sverige har romer systematiskt tvångssteriliserats, kartlagts och registrerats, förvägrats arbete och bostad, barnbidrag, pension, socialförsäkringar, rösträtt och skolgång. Mycket har blivit bättre, men mycket återstår att göra. I Sverige och övriga Europa.
Kunskapen hos allmänheten om den nationella minoriteten romer och behandlingen av romer genom historien är bristfällig. Intresset för romernas situation har varit svagt. Romska företrädare har sällan fått gehör för sin sak av majoritetssamhället, ofta har de varit osynliggjorda och utsatta för rasism, antiziganism. Forskningen om folkmordet på romer har också lyst med sin frånvaro. En faktor är det sena erkännandet och inkluderandet av romer som offergrupp för det nazityska folkmordet, som först skedde under 1980-talet. Och som senare ledde till viss gottgörelse och ersättning. Den internationella organisationen, International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA), som grundades på svenskt initiativ, antog 2020 en ministerdeklaration där det lyftes fram att folkmordet på romer har fått alltför lite uppmärksamhet i exempelvis forskning, och mer forskning är nödvändig.
”Ännu återstår mycket arbete för att romer ska få den upprättelse och det erkännande de är berättigade till.”Debattören understryker vikten av att minnas och lära av historien.
Allmänhetens kunskap måste ökas, det råder det ingen tvekan om, men även romer har behov av mer kunskap på området. En del unga romer känner inte till sin egen och sina släktingars historia.
Forum för levande historia ser därför ett fortsatt behov av att samarbeta med romska företrädare, inte minst unga romer, och öka kunskapen om romsk historia och kultur och för att motverka antiziganism.
Forum för levande historia har sedan myndigheten bildades för 20 år sedan arbetat med att öka kunskapen om romers historia, med särskilt fokus på folkmordet på romer under Förintelsen, motverka romers utanförskap och antiziganismen i samhället. Vi lyfter fram och synliggör romska berättelser och vittnesmål i form av faktaskrifter, skolmaterial, utställningar, konferenser och minnesceremonier. Vi anordnar hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser där romer mördades.
Det har snart gått 80 år sedan folkmordet på romer under Förintelsen. Ännu återstår mycket arbete för att romer ska få den upprättelse och det erkännande de är berättigade till. Vi måste alla bli bättre på att ta fram och nå ut med mer kunskap. Inte i form av temadagar eller tidsbegränsade projekt, utan se det i ett större samhälleligt perspektiv, där så många som möjligt kontinuerligt får ta del av kunskaperna och på sikt kan förändra sina attityder.
2012 antog svenska regeringen en långsiktig strategi för romsk inkludering. I en nyligen presenterad utvärdering konstaterar Länsstyrelsen i Stockholm att insatserna som hittills gjorts har varit alltför kortsiktiga och fåtaliga. Endast en handfull (23 av 209) kommuner har ännu genomfört inkluderande åtgärder. Ännu är vi inte nära målet: att en 20-årig rom ska ha likvärdiga möjligheter i livet som en jämnårig icke-rom.
Det tål alltså att upprepas. Arbetet för romers upprättelse och inkludering, mot antiziganism och fördomar, måste fortsätta och intensifieras. Och fler, både romer och icke-romer, måste få kunskap om den romska historien för att säkerställa att det som skedde under Förintelsen aldrig sker igen.
Tillsammans kan vi göra skillnad.
Petra Mårselius
Överintendent vid Forum för levande historia
