Medier har granskat kritiskt och skrivit seriösa faktaartiklar om de värderingar som ska vara grunden i vår demokrati. Tidningen Syre bidrar med en historik runt begreppet ”drag”. Enligt artikeln uppstod begreppet dragshow i England på 1500-/1600-talet. Kvinnor var förbjudna(!) att uppträda på teater så alla kvinnoroller spelades av män i långa kjolar som de släpande drog över tiljorna.

I artikeln framhävs att en dragartist absolut inte kan likställas med en transvestit. Personen kan vara eller inte vara det. Och i vår kultur med alla människors lika värde ska det inte vara någon skillnad om en är transvestit eller inte.

Vi tänker oss att en dragartist är en man klädd i det som traditionellt ses som kvinnokläder och med andra ”kvinnliga” attribut vid sitt framträdande. I engelskan har begreppet ”drag” kommit att stå för könsöverskridande klädsel. För de med moralpanik inför män i kvinnokläder borde det omvända vara lika upprörande. Alltså en osminkad kvinna med kortklippt eller snaggat hår som klär sig i byxor och (t-)skjorta och vid lite högtidliga tillfällen i kostym. Det händer att några lägger till flugan eller slipsen. Dessa ”dragpersoner” möter ju våra barn ofta och var som helst under vandringen från vaggan till studenten!

Och de könsbundna modedetaljerna har växlat. På 1700-talet hade männen med pengar och hög status tjusiga peruker med långa lockar och väl pudrade kinder.

Av tidningsreferat framgår det tydligt att den lokale SD-politiken och många av de personer, som på olika sätt gått till angrepp, ofta sexualiserar sagostunden, ibland i mycket grova ordalag.

Alla deras argument faller när de helt oblygt och falskt tilldelar personal och dragartister en perverterad sexuell dragning till barn. Det gör även SD-politikerns argument, när han tilldelar dragartisterna en förmåga att på något sätt ”smitta” barnen med sådant de gjort helt utanför sagostunden eller tilldelar de små barnen föreställningar om vad en prostituerad är och hur en sådan person ska se ut.

Det senare är i sig en fördom om och en förnedring av alla kvinnor som av personliga skäl har en viss smink- och klädstil.

Alla som sett små pojkar sukta efter prinsessklänningar, halsband och rosetter kan mycket väl föreställa sig att detta bara behöver handla om en önskan att känna sig fin och att andra ska se att en är fin.

Kvinnor har i princip erövrat de yttre manliga attributen. Det går saktare för männen att erövra de kvinnliga. Den manliga hästsvansen har nått hög pensionsålder och vissa av de yngre männen prövar med lite smink och färgat hår.

Men varför missunnar vissa personer just pojkar och män att ens lekfullt få pröva lite färgglad fägring med svepande kjolar och dinglande örhängen? För oss kvinnor känns det bara gott och självklart att ha med allt detta liksom kilten och snygga kavajen i den yttre och ytligare livsrepertoaren!

Yttre attribut är yttre, men vi vuxna behöver alla vara uppmärksamma på fördomar och handlingar som försvårar eller omöjliggör för hbtqi-personer att leva ett fritt och värdigt liv!

Aina Hagberg, samhälls- och beteendevetare, pensionär