Genetiskt modifierad mat är ett gott för mänskligheten

I flera intressanta artiklar i Barometern-OT har journalisten Margareta Krantz beskrivit läget för genetiskt modifierade organismer (GMO) i våra trakter. De flesta människor, som kommer till tals i artiklarna, tycks betrakta GMO-produkter med osäkerhet, misstänksamhet, rädsla eller rent av motvilja. Nu är det emellertid inte så att dessa produkter har utvecklats bara för att stora, multinationella bolag ska kunna berika sig genom att suga ut fattiga bönder i u-länder utan de kommer att fylla en viktig funktion för mänskligheten. Låt mig förklara:

Den totala produktionen av livsmedel i världen räcker just nu till att mätta alla och när någon folkgrupp svälter så beror det på en kombination av lokal missväxt och brist på transportkapacitet. Men så kommer det inte att förbli. Jordens befolkning växer allt snabbare och inom överskådlig tid blir det brist på livsmedel. Nej, nej, nej, invänder någon. Enligt FN:s befolkningsrapport har befolkningsökningen minskat från 2,3 procent per år för 50 år sedan till 1,3 procent per år. Men för 50 år sedan var vi 3 miljarder människor på klotet och nu är vi 6 miljarder och var och en som förstår sig på procenträkning vet att 1,3 procent av 6 miljarder är flera än 2,3 procent av 3 miljarder. Antalet människor i världen ökar alltså inte långsammare utan allt snabbare. Professionella kristallkuleskådare talar om att vi skall bli 9 miljarder.

Snart måste vi alltså producera mera livsmedel men utanför regnskogarna finns det inte mera jordbruksmark att utveckla. Öknarna breder ut sig och konstbevattning ger med tiden högre salthalt i jorden och därmed lägre bördighet. Om klimatprofeterna skulle ha rätt kommer väldiga arealer jordbruksmark, till exempel hela Ganges delta, att översvämmas. Till råga på allt vill vi nu ersätta bensin med etylalkohol och dieselolja med rapsolja det vill säga stora arealer skall användas för tillverkning av drivmedel istället för livsmedel. Allt detta bidrar till att den totala tillgängliga arealen för livsmedelsproduktion kommer att minska och den kan komma att minska rätt kraftigt.

Följaktligen måste vi öka skördarna per ytenhet och sådant har åstadkommits tidigare. Få vet i dag att risken för en världsomfattande svält ansågs överhängande under åren efter det andra världskriget. Professor Borgströms varningsrop är nu bortglömda och om någon skulle komma ihåg stadsrådet Ulla Lindström är det säkert för att hon vägrade niga för den gamle kungen och inte för att hon myntade uttrycket med”barnbonben” för att i början av atombombseran betona faran i befolkningsutvecklingen.

Likväl blev det aldrig någon svältkatastrof och för detta skall vi i första hand tacka Norman Borlaug som 1970 fick Nobels fredspris för sin ”enastående insats för att skapa en ny livsmedelssituation i världen genom framställning av nya högavkastande vetesorter”. Han är en av de få fredspristagarna som verkligen har förtjänat den utmärkelsen och hans exempel följdes av en svärm av andra växtförädlare. I ett berömt projekt på Bali kunde risskörden på befintlig areal åttafaldigas (!) genom att kombinera insatser av en ny högavkastande rissort med förbättrade bevattningskanaler som möjliggjorde ett bättre utnyttjande av befintligt regnvatten och tillförsel av nödvändiga mängder konstgödsel och biocider. Detta var den så kallade gröna revolutionen

Nu är den gröna revolutionen genomförd nästan överallt och den har lett till att till och med Indien kan exportera ett visst överskott av livsmedel. Inom överskådlig framtid kommer dock världens behov av livsmedel att överstiga tillgången så nu behöver vi än en gång ett mirakel. Min övertygelse är att detta mirakel bara kan åstadkommas med hjälp av tekniken för genetisk modifiering av organismer. Den skall förse oss med nya sorter som ger högre avkastning av högvärdigare livsmedel på magrare och saltimpregnerade jordar både i torrare och i fuktigare klimat med mindre insats av konstgödning och helst helt utan biocider.

Är ett sådant mål realistiskt? Javisst, här är några exempel på vad som redan finns: + ris innehållande karotin som av kroppen omvandlas till A-vitamin. I många u-länder är A-vitaminbrist ett stort problem. + bomull som gjorts okänslig för den vanligaste typen av insektsangrepp och alltså inte kräver insats av insekticider. + sojabönor som inte innehåller några mättade fetter eller s.k. transfetter utan bara fleromättade fetter. + majs innehållande ett enzym som underlättar omvandlingen från stärkelse till socker och förenklar tillverkningen av etanol.

Dessutom har ingen lyckats påvisa några verkliga faror med GMO. Vem kan då vara motståndare till GMO? Saken är den att Europa ligger långt efter USA, Brasilien och Australien när det gäller utnyttjande av GMO och när EU-politiker försöker lura i oss att GMO kanske skulle kunna vara farligt så är det inte fråga om annat än att skapa handelshinder. Tiden från insikt och idé till färdigt utsäde och skörd är dock lång så det är bäst att vi skyndar på GMO-utvecklingen. Jag anser att motstånd mot GMO är en oansvarig lyxverksamhet som bara vi i den rika världen har råd att syssla med.

Men inte ens GMO kan ge oss mera än ytterligare ett andrum att lösa det allt överskuggande miljöproblemet: befolkningstillväxten.

Per Hellman