"Framtidslandet Sverige - det barnfria Sverige”

Ska kvinnor i Sverige rentav avrådas från att föda barn tills de folkvalda förstår allvaret och våra krav implementeras? Att vänta ut denna kris på det sätt man gjort genom åren när barnmorskor har larmat sommartid fungerar inte, då situationen nu är densamma året om.

Komma med kortsiktiga lösningar så som att anlita bemanningsbarnmorskor eller skjuta till småbelopp för att släcka bränder har uppenbarligen inte heller fungerat. Så vad väntar ni på för mirakel?

Ska vi barnmorskor som är kvar i regionen och jobbar hårt för förändringar ge upp? Är det så vi ska tolka er? Ska vi, likt endel av våra kollegor, säga upp oss och starta egna bemanningsbolag? Där vi kan upprätta våra egna arbetsvillkor, få rejäla lönelyft, styra över arbetstid för att sedan återgå som bemanningsbarnmorska till vår arbetsplats. Och då utan ansvar gentemot kliniker när det gäller utveckling och förbättringsarbeten.

Snart är vi där.

Alla vill föda fram ett friskt barn. Mödrahälsovården måste hålla hög kvalité, kvinnan kontrolleras, vårdrutiner följs, vården individanpassas, allt för att verka för en så säker graviditet som möjligt. Barnmorskorna har ett stort ansvar i att upptäcka och identifiera avvikande livshotande förlopp, både hos mamman och barnet.

När förlossningen startar, då börjar livslotteriet. Nästan med livet som insats.

Kommer kvinnan att få en plats på sin tänkta förlossningsklinik eller ska kvinnan tvingas föda på annan ort? Kommer det att finnas barnmorska på plats som har tid eller är de upptagna med flera födande samtidigt? Kommer personalen hinna med fosterövervakning för att se hur barnet mår under värkarbetet? Kommer någon ens hinna tolka övervakningen? Är det en nyutbildad barnmorska som handleder en barnmorskestudent på det här arbetspasset? Finns det tid för stöttning och närvaro för att trygga och vägleda kvinnan? Kommer barnmorskan ha ork eller är hon inne på sitt andra arbetspass detta dygn för att täcka bemanningen? Är det en bemanningsbarnmorska som började på kliniken samtidigt som den födande kom in? Det enda säkra är att de barnmorskor som är på plats kämpar på gränsen till sin förmåga.

När förlossningsvården brister med skador på barnet får främst barnet och familjen betala ett högt pris. Samhället får stora kostnader för vård och omsorg som förfärande nog inte ses som självklara. Föräldrarna får ofta kämpa i motvind för att få den hjälp och avlastning de har rätt till, ett svek av välfärdssamhället. För barnmorskorna kan det vara dessa situationer, att själva bära det som hänt eller andra situationer som skapat samvetsstress, som gör att de väljer att istället börjar inom mödrahälsovården eller helt lämnar barnmorskeyrket som varit deras dröm.

Vi barnmorskor har genom åren uppmanas att ta vårt ansvar och INTE oroa födande kvinnor och allmänheten med våra protester kring arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vi inser att det ansvarslösa var snarare att lyssna till detta. Därför kräver vi nu en förändring för de födande kvinnorna och allmänhetens skull.

Nyligen uttryckte landets ledning att fler barnmorskor behöver utbildas och platserna på våra lärosäten ökades. Kraven för att bli antagen till barnmorskeutbildningen är sjuksköterskelegitimation samt att man har minst ett års arbetserfarenhet som sjuksköterska. Barnmorskeutbildningen, vilken ger ytterligare en legitimation och därmed är ett nytt yrke, är ett och ett halvt år lång. Fler utbildningsplatser välkomnas men om man tror det ska lösa barnmorskebristen har man missat viktiga delar i debatten.

Det är minst lika viktigt att alla de barnmorskor som lämnat yrket vill komma tillbaka. Som vi nämnt tidigare finns det utbildade barnmorskor, men om vi inte kan behålla dem i verksamheten på grund av rådande förhållanden spelar det ingen roll hur många utbildningsplatser man ökar upp med.

Barnmorskans arbete är omfattande och unikt på så sätt att man behöver ha en helhetssyn, och ha den fysiska och psykiska såväl som den sociala hälsan i beaktning. I jämförelse med övrig vård där man behöver söka flera gånger för olika tillstånd.

Barnmorskan vårdar och stödjer två/tre individer samtidigt, kvinnan, barnet och partnern.

Vi kräver:

# Att en barnmorska som arbetar inom mödrahälsovården ska ansvara för max 80 gravida kvinnor per år. Att en barnmorska inom förlossningsvården ska ansvara för en födande kvinna åt gången. Att en barnmorska som arbetar inom eftervården på BB ska ansvara för max 4 familjer samtidigt.

# Högre lön, ingångslön för barnmorska med 4,5 års universitetsstudier ska ligga i nivå med underläkare det vill säga minst 40 000 kronor i månad. Dessutom med efterföljande löneökning utifrån kompetens, erfarenhet och ansvar enligt Barnmorskeförbundets kompetensmodell.

# Heltidsmåttet måste sänkas, antalet arbetstimmar för en heltidsanställning behöver sänkas för de som arbetar treskift eller enbart nattjänstgöring.

# Höjda OB-ersättningar, en del regioner i landet har dubbelt ob nattetid. Detta bör gälla för alla landets barnmorskor.

# Ökad grundbemanning, vi behöver bli en barnmorska till på varje pass för att kunna hantera arbetsbelastningen som råder och väntas bli tyngre. Utöver det en koordinator på samtliga av dygnets pass.

Så hur blir det nu? Behöver en nationell haverikommission tillsättas för att implementera dessa enkla lösningar? Eller ska vi barnmorskor helt enkelt avråda kvinnor från att bli gravida i dagens Sverige 2021 då det är det säkraste.

Marie G Sörensson ordförande och styrelsen Barnmorskeförbundets lokalförening Kalmar län.