Europavalet är i grunden lika enkelt som ett riksdagsval

Moderaterna är det parti som starkast försvarar den fria handeln i världen, som vill fördjupa den inre marknaden, öka konkurrensen och minska regelkrångel, som är kompromisslöst mot terrorism, som för en resultatinriktad klimatpolitik över hela Europa i stället för presskonferenspolitik i Stockholm och som visar att vi med ekonomisk utveckling och forskning kan sluta ta upp fossila bränslen ur jorden.

Socialdemokrater drivs i EU liksom i Sverige av en tro att det offentliga ska styra och reglera människors vardag. Den som menar att vi behöver färre regleringar och mindre byråkrati ska inte rösta på socialdemokratisk politik. Socialdemokraterna vill dessutom inför detta val att socialpolitik och arbetsmarknadsfrågor ska lyda under EU genom den sociala pelaren.

Vänsterpartiet går ännu längre och vill avskaffa privat ägande. Det är de gamla socialistiska planekonomierna de vill återuppleva och de partier som är diktaturens arvtagare som de samarbetar med. Vänsterpartiet motverkar den europeiska friheten, i ord och i handling, tillsammans med dem som hyllade diktaturen. Så värnar man vare sig demokratin i Europa eller bekämpar extremismen.

Miljöpartiet har inför Europavalet uppvisat att de inte vet mycket om europeisk miljöpolitik. En av toppkandidaterna har gått till val på bindande mål, som redan är beslutade om, men som hon inte visste om. Den andre toppkandidaten har uttryckt stöd för en global despoti som en intressant tanke ”utanför boxen”. Står man för en energipolitik som måste genomföras med diktatur vittnar det om en usel demokratisyn och en usel klimatpolitik.

Sverigedemokraterna röstar tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ofta emot förändringar och reformer som krävs för att Europa ska kunna möta gemensamma utmaningar. De motsätter sig handelsavtal och partnerskapsavtal, klarar inte att dra gränsen mot Ryssland och motsätter sig mer säkerhetspolitiskt samarbete.

Liberalerna tror att Europas problem löses genom skatter, högre kostnader och centralisering av arbetsmarknads- och socialpolitik. Det leder inte till mer Europa, men väl till mer Bryssel i Europa, med mer centralism och detaljreglering av frågor som medlemsstater och människor själva bäst beslutar om. Så skapar man fler problem än man löser.

Centerpartiet går till val på att bekämpa extremismen i Europa och gör det genom att misstänkliggöra Kristdemokraterna för att stå på randen till diktaturens kaos. Då förstår man inte demokratins förutsättningar. Centerpartiets tystnad inför sina europeiska partikamraters övergrepp mot demokrati och rättsstat är däremot dånande. Kampen mot extremism måste föras var än demokrati och rättsstat hotas, inte bara när det passar den egna partipolitiken.

Kristdemokraterna vill ha ett lagom EU. Men faktum är att vi behöver ett starkt EU. Ett ledande EU. Ett EU som är bäst. Vi ska inte ha en lagom politik mot Ryssland, mot klimatfrågan eller när det gäller att investera i Sverige och övriga EU.

Vill man ha ett EU som är starkt mot dem som hotar vår frihet, för frihandel, öppna marknader och en effektiv miljöpolitik ska man rösta på Moderaterna.

Gunnar Hökmark (M), EU-parlamentariker