EU är ett projekt att värna

Kvinnor och barn kokades levande i Hamburgs skyddsrum när bomberna skapade en eldstorm. Judar, romer och homosexuella utrotades i förintelse­läger. Östfronten var en fyra år lång massaker på civila och soldater. Människoliv var inte värda någonting, och avverkades där­efter. Överallt låg världen, och framför allt Europa, i spillror.

För 25 år sedan levde en stor del av EU:s nuvarande befolkning fortfarande i diktaturer och förtryck. Att läsa vad man ville, att lyssna på den musik man ville, att älska den man ville var förenat med livsfara. Butikerna stod tomma. Ville du köpa en bil, den enda sorten som fanns att få, kunde du få stå i kö i tio år.

För 20 år sedan brann Balkan. Brödrafolken krigade, brände, massakrerade och våldtog sig fram genom varandras hembyar. Massakern i Srebrenica kostade 8 000 människor livet, för bara 19 år sedan. Mitt i Europa.

I dag kokar missnöjet mot EU. Det nyss genomförda Europaparlamentsvalet var en framgång för diverse extrema partier i många länder, varav de flesta vill skrota EU och i stället driva nationella linjer. Om de får som de vill kan vi frukta ett Europa som om 20 år återigen präglas av konflikter mellan nationalstater och olika grupperingar.

EU har varit extremt framgångsrikt, som fredsprojekt kanske det främsta i världshistorien. En kontinent som genom hela den skrivna historien slitits sönder av blodiga strider, har hållit fred – åtminstone inom unionens expanderande gränser.

Det har varit så framgångsrikt att folk tror att krig är otänkbart, att väpnade konflikter är ute ut bilden. Fredsprojektet har varit så framgångsrikt att dess befolkning tar freden som så självklar att man kanske är på väg att lägga ner unionen. I och med detta val har i alla fall ett steg i den riktningen tagits, och det skrämmer mig att se en sådan historielöshet.

EU behöver reformeras och utvecklas, inte avvecklas. Vi kan inte låta våra barn betala priset av vår historielöshet och kortsynthet.

Niklas Carlson