”Demokratin är större än Trump”

Vi som är demokratins förespråkare har gjort oss skyldiga till försumlighet och en naiv tro på att demokratin med dess värderingar och friheter försvarar sig själv.

Vi har nu fått ett mycket konkret men tragiskt bevis på att detta inte stämmer och på att många människor helt enkelt har tappat förtroendet för demokratiska institutioner. Vi vet också att den digitala miljön innebär både möjligheter och enorma risker för demokratierna. Fakta tillhör alla, medan åsikter tillhör individer. Men den skiljelinjen har suddats ut och vi ser frön av det som hände i USA även i Europa. Vi kan bara återupprätta den om det finns förtroende – förtroende för vetenskapen, för våra regeringar och för samhället.

Den största uppmärksamheten ligger nu på teknikjättarnas roll. Det faktum att de kan tysta en sittande amerikansk president på grundval av oklara kriterier och helt utan tillsyn kan vara farligt för yttrandefriheten. Jag anser att det var berättigat att vidta åtgärder mot president Donald Trumps oansvariga uppviglande till våld, men det är uppenbart att vi inte kan fortsätta på samma vis.

Vad kan vi göra? Svaret är komplicerat eftersom demokratin är komplicerad. Lösningen måste vara övergripande. Vi kan inte släcka varje liten brand som uppstår utifrån vad som skapar rubriker just då.

För det första behöver vi skärpt reglering, fler verkställbara skyldigheter och ett ökat ansvar för de digitala aktörerna. Vi har nyligen lagt fram lagförslag om digitala tjänster och digitala marknader, som kommer att öka internetplattformarnas ansvarsskyldighet och klargöra reglerna för när och hur olagligt innehåll ska tas bort. Det rör sig om banbrytande förslag, men det tar tid innan de blir verklighet och vi måste agera nu.

Detta leder mig till min andra punkt. Vi behöver omedelbara åtgärder för att omorganisera vårt demokratiska deltagande i den digitala tidsåldern och utrusta oss med bättre verktyg för att bekämpa desinformation och skadligt innehåll. Vi behöver en ny pakt mot desinformation och vi behöver ansvarsskyldighet för algoritmer. Företagen måste sluta improvisera vartefter och i stället bli en del av ett förutsägbart och transparent system.

Alla delar av det digitala livet kommer inte att hanteras genom reglering – och bör inte göra det heller, enligt min åsikt. Vi får inte offra yttrandefriheten som kräver öppna utrymmen – även digitalt. Arkitekter följer både lagar och etiska regler för att utforma byggnader som är säkra för människorna. Programmerare och IT-experter borde ha en liknande utgångspunkt när de utformar sina algoritmer, något jag sällan hör från cheferna inom teknikbranschen.

För det tredje måste vi sluta låtsas som att de stora internetplattformarna har konkurrens. Det har de inte i dag. Situationen är mer som att säga att jag inte gillar motorvägen mellan Stockholm och Köpenhamn så jag har bestämt mig för att bygga en ny. Därför måste de omfattas av särskilda regler och ansvarsuppgifter som föreslås i vår lag om digitala marknader.

Slutligen måste vi också inse att Donald Trump inte bara är en orsak, utan framför allt ett symptom. När han har avgått kommer de underliggande orsakerna till splittring, misstro och frustration att finnas kvar. De är inte heller unika för det amerikanska samhället. De finns här hemma i Europa också.

Därför kan vi inte bara fokusera på plattformar. De är viktiga eftersom de är de kanaler som kan ge skadligt innehåll massiv spridning och ekonomiska vinster. Men för att stärka våra samhällen och demokratier måste vi också fokusera på dem som skapar desinformation, på de traditionella mediernas situation och roll och sist men inte minst på var och en av oss.

Vi måste stärka de medier och civilsamhällesaktörer som inte drivs av användarengagemang och reklam, utan förmedlar information i en demokratisk debatt. Vi måste alla förbättra vår digitala kompetens, lära oss att hantera informationsöverbelastning och förstå grunderna för vad som händer på nätet och varför vi ser vissa saker. Vad vi än gör måste vi alltid respektera yttrandefriheten och andra rättigheter. Vi får inte inskränka demokratin genom våra försök att försvara den.

För mig är den viktigaste lärdomen av allt detta att vi måste agera och kämpa både på och utanför nätet. Vi måste sluta se angrepp på värden, rättsstatsprincipen, oberoende domare och medier, grundläggande rättigheter och demokratin som något normalt. Vi måste kämpa emot. Vi måste visa människor att hoten mot demokratin även hotar deras rättigheter och friheter. Vi måste hitta en passion bakom det inte alltid så spännande demokratiska arbetet.

Och vi måste se till att inte lämna någon utanför. Sedan Donald Trumps konton på sociala medier blockerades har många av hans anhängare gått över till andra kanaler och stängt in sig i ännu mer slutna online-bubblor. Vi får inte glömma dem. Vi måste hitta ett sätt för dem att igen bli en del av den demokratiska debatten och återuppbygga medborgarnas förtroende för demokratin och den demokratiska förnyelsens kraft.

Jag växte upp i ett kommunistiskt Tjeckoslovakien och jag har upplevt ett liv utan demokrati och lika rättigheter. Nej, demokratin är inte perfekt. Den är en spegelbild av oss själva. Men dess största förtjänst är att den är beroende av oss alla och vårt förtroende för varandra. Den är utan tvekan värd att kämpa för.

Věra Jourová, EU-kommissionens vice ordförande