DEBATT: ”Är man stark så måste man vara snäll”
Vi vältrar oss i mat och nya kläder. Vi har ett mycket bra skattesystem som kallas välfärd. Vi hjälps åt, den som har det bättre ställt bidrar också med mer. Vi har fri tillgång på sjukvård, barnomsorg och skola. Vi får vara föräldralediga i 1,5 år/barn. Vi får allmän pension, om kanske inte så mycket men ändå så får vi, allihop. Ju mer man arbetar ju mer tjänstepension får man och man kan också välja att spara någon hundralapp i månaden. Vi har oändligt med möjligheter till att välja. Vi kan utbilda oss och få utbildningen betald, statskassan lånar till och med ut pengar till livet under studietiden. Dessutom till en väldigt låg ränta... Hur bra har vi det? Helt otroligt bra i mina ögon.
Jag fortsätter. Blir vi sjuka och behöver medicin betalar vi en liten delsumma i det stora hela, vi har ett så kallat högkostnadsskydd, resten står välfärden för. Barn och unga får kostnadsfria mediciner och tandvård.
Vi har haft turen att födas in i detta välfärdssamhälle som de äldre generationerna har varit med och skapat. Har ni låtit tanken fara i väg och funderat över varför just vi föddes här?
Tänk om vi fötts i ett annat land, långt borta som inte alls har samma förutsättningar. Husen håller inte, ingen el, inget rinnande vatten. Är det inte orkaner så är det översvämningar eller jordskred. Att inte ha ett demokratiskt system och kanske till och med leva i förtryck, som kvinna, som barn, som man, för sin sexuella läggning, som journalist som troende på "fel" religion, antagligen en religion i minoritet. Som människa - med någon som helst åsikt som inte passar ledningen eller grannen för den delen. Man behandlar folk som skit, inget humant värde överhuvudtaget. Man bara vistas där, man finns men ändå inte. Ingen rätt till åsikt, utbildning eller till en egen vilja.
Är vi tillräckligt tacksamma över hur vårt samhälle ser ut? Jag vet inte det...? Missnöje kommer alltid att finnas och det är bra för att utvecklingen ska gå framåt men en sak är väldigt viktig, att inte glömma bort vad man har och vara tacksam för det.
"Är man stark så måste man vara snäll", och jag tycker att vi är alldeles för dåliga på det. Vi är så starka men vi vill inte dela med oss, aldrig i livet. Vi slåss med näbbar och klor för att vi ska få behålla allt själva. Varför?
Jag har inte svar på det men jag vet att om vi delar med oss så får vi mycket tillbaka och kanske mer i slutet av dagen. I det stora hela kostar det Sverige lite att hjälpa till, visa medmänsklighet och ställa upp på dem som inte har det så bra som vi. Som tyvärr föddes i ett land som inte har samma förutsättningar som vi.
Jag vet att allt inte är perfekt och felfritt i Sverige och jag vill såklart att de som har det besvärligare att få vardagen att gå runt även här, för att nämna några; arbetslösa, sjuka och pensionärer med låg pension. Dessa grupper ska vi också såklart värna, det har Sverige råd med.
Vi är 10 miljoner invånare med olika åsikter, viljor och prioriteringar så Sverige kommer aldrig att bli perfekt. Tiden är föränderlig och där också potentialen till utveckling med den.
Den utvecklingen vi är på väg mot idag med bland annat misstro, rädsla och ilska är ingen framtid som jag önskar. Det skapar ett samhälle av tydligare grupperingar, falska rykten som sprids och kanske till och med mer acceptans för våld, om det går långt. Vad blir bättre i samhället av det?
Mitt hopp jag har om denna text är att skapa någon form av tanke till reflektion. Att du ska ta en stund och fundera över var du står. Och framför allt varför...
Emma Jensen (C) Nybro, Fullmäktigekandidat
