Barndop visavi namngivningsceremoni

Kronprinsessan Estelles dop har gett dopfrågan en bred folklig uppmärksamhet. På debattsidan skriver biskop Jan-Olof Johansson om dopet: "Dopet engagerar oss". Han betonar att dopet är ett erbjudande. Bland annat om att möta föräldrarnas önskan om att "ens barn ska omslutas av nåd och kärlek". Han uttrycker också sin respekt för de som inte vill döpa sina barn och de som väljer ett sekulärt alternativ med barnvälkomnande eller namngivningsceremoni som exempelvis Humanisterna erbjuder. Det är sympatiskt.

Vad som inte kommer fram i artikeln - eller i den kampanj kring dopet som startade med biskopsbrevet "Leva i dopet" hösten 2011 - är vad dopet innebär juridiskt. Man blir medlem i Svenska kyrkan och därmed i medlemsunderlaget för statens bidrag till trossamfund. Färre döpta, färre medlemmar, ger mindre bidrag. När man börjar tjäna pengar kommer kyrkoavgiften automatiskt att börja dras oavsett om man låtit konfirmera sig eller ej.

Utan dessa omständigheter skulle dopet få vara just dop med vad det innebär i en kristen, religiös mening. Med nuvarande juridiska konstruktion är dopet avgörande för Svenska kyrkans ekonomiska överlevnad. Detta är inget man vill att dopfamiljer ska tänka på. Det finns också ett teologiskt traditionssammanhang man ogärna vill att potentiella dopfamiljer ska reflektera över: att den Augsburska bekännelsens nionde artikel med sin mörka syn på barnet klingar i bakgrunden genom dopritualens befrielsebön. Det är en teologisk akilleshäl.

Nina Martinsen, Per-Ove Lindeman, Carl Gustaf Olofsson

Humanisterna Kalmar