Att bygga med trä är mer än en materialfråga
Löfsjögård skriver att Trä inte är bättre än betong, och ifrågasätter om politiker ska underlätta för ett visst byggmaterial. Att diskutera ett materials fördelar framför något annat, ryckt ur ett sammanhang är inte relevant. Varje material har sina fördelar och användningsområden ofta tillsammans.
Däremot kan konstateras att ett 100-årigt förbud att bygga högt med trä ger ett behov av ökad konkurrens, och därför beslutade en enhällig riksdag, inte regering, 2002 om ett träbyggnadsprogram. Tvärtemot till vad Lövsjögård anför handlade det alltså om att öka konkurrensen i bygg- och fastighetssektorn.
I Fredrik von Platens utredning Mer trä i byggandet lyftes tre tydliga vinster med ett ökat träbyggande; ökad konkurrens, sysselsättning samt inte minst klimatfördelar. Det är den senare som nu fått en påtagligt ökad relevans och som därför helt logiskt ligger som underlag för kommunala träbyggnadsstrategier.
Det finns anledning till det. Bygg- och fastighetssektorn hör till de verkligt stora miljöbovarna, bara cementproduktionen utgör 5 procent av världens co2-utsläpp. Att inte ta hänsyn till den påverkan materialvalet gör är ta byggbeslut baserat på driftkalkyl utan hänsyn till investeringskalkyl.
Notan ska likväl betalas. När husen blir allt mer energieffektiva får byggfasen och ingående material större påverkan över 40 procent. Därför är det självklart att ta hänsyn till byggskedet i livscykelanalyser. De flesta LCA-analyser visar också att det finns stora skillnader i miljöpåverkan mellan olika material, och att det finns stora besparingar i koldioxidutsläpp att göra genom att välja rätt.
Jag instämmer i att politiker ska skapa förutsättningar för hållbart byggande. Men viktigast är att skapa förutsättningar för att bruka utan att förbruka ändliga resurser. Trä är det enda förnybara materialet.
Susanne Rudenstam, chef Sveriges Träbyggnadskansli
