"Alla individer har sina föreställningar hur ett samhälle ska se ut”
Till vad om helst. Alla individer har sina föreställningar hur ett samhälle ska se ut. De är samtidigt politiska föreställningar. Det gäller lärare, bibliotekarier, journalister, jurister eller präster. Och övertygelse, ideologi präglar vardagen. Källkritik omfattar nästan alla företeelser i livet. Frågor efter motivationen, målen.
Och med denna lykta borde man betraktar vad Malin Anell (S), regionråd med ansvar för regional utveckling, kultur och bildning skrev i sitt debattinlägg "Vilket sorts samhälle vill du leva i." Så klart, hon vill leva i ett vänsterdominerad, ett socialdemokratiskt samhälle. Men kanske inte alla vill leva i Malin Anells samhälle.
När hon och sina kamrater pratar om "armlängds avstånd" då pratar de om att försvara de erövrade positioner. I decennier har vänsterfalangen tillsatt allt möjligt med egen personal. Ingen fråga, hade högersidan haft samma chans hade de gjort likadan. Så realistiskt borde man beskriva den samhälleliga realiteten.
Det vore jättespännande att uppleva Malin Anells "armlängd" när lärare ställer Hitlers "Mein Kampf" i klassrummets bokhylla och börjar läsa kapitel efter kapitel med glans i ögonen. Eller presenterar NMR-inspirerade låttexter eller i Kalmars bibliotek blir Paludan inbjuden för att bränna koranen. Då krympte Malin Anells arm väldigt fort och till väldigt kort.
Eftersom det handlar bara om vilken kultur hon och sin falang pratar om.
Det politiska uppdraget att skaffa "checks and balances" gäller inte bara den formella demokratiska byggnaden utan också - och kanske framförallt - i makten över den kulturella horisonten vi lever i och med.
Jochen Kwast, autonom-liberal debattör, Boda glasbruk