"2020 var Sverige det land som gav mest bistånd”

Jag vet inte vem hon talar till i artikeln som aldrig vill dela med sig. Men vi har många insamlingar. Många är snälla och vill hjälpa andra. Jag tycker vi ska vara stolta över de bedrifter vi har gjort och gör för att hjälpa. Vi har det onekligen bra i Sverige. Som exempel kan jag själv relativisera till Frankrike. Där var föräldraledigheten endast 90 dagar när min dotter föddes. Det fanns inga flerbarnstillägg, gratis sjukvård för barn.

Deras välfärd har monterats ner av för många som inte har kunnat försörja sig själva. Sveriges välfärd är inte som den var en gång i tiden. Idag dör folk i väntan på rätt vård, fattigpensionärer måste välja att ta ut sin medicin eller handla mat i stället, köerna till BUP är långa, den psykiska ohälsan ökar, företag kan inte etablera sig på grund av bristande elförsörjning. Listan kan göras mycket längre.

Vi ska fortsätta vara snälla men vi får vara vaksamma på att vi inte går samma öde till mötes som andra länder i Europa och inte klarar vår välfärd. Hon nämner att hon är rädd att det blir mer acceptans för våld. Den utvecklingen håller jag verkligen med om. Man ser mer och mer våld och det blir till vardag för de barn som växer upp idag. Rädsla, misstro och ilska kan jag inte se någon utveckling av. Det ska i så fall vara när rättssystemet fallerar.

När våldtäktsmän får ersättning, blir frisläppta eller inte ens dömda. Att barn utsätts för mobbning, trakasserier, förnedringsvåld. Då kan jag förstå att man som närstående känner misstro till regeringen, ilska för förövaren och rädsla att det ska hända igen. Jag för egen del är tacksam över att ha fötts i Sverige.

Jag är även tacksam över att ha levt i andra länder. Det har gett mig en erfarenhet och inblick i hur det kan se ut utanför Sverige. En lärdom som jag har mycket användning för i mitt politiska arbete.

Liza Holmkvarn (SD), gruppledare Nybro